Semestern var över och jag började jobba igen. Det fanns inga studenter utan bara vi på vaktmästeriet och kontoret arbetade. Jag höll på med en ovanlig arbetsuppgift. Fotograferade av al konst vi hade på jobbet. När vädret var fint fikade vi ute på altanen.

En av våra kanslister råkade vara därute på altanen och hörde då ett klagande läte från en blomlåda. Och där mellan växterna satt en liten kattunge som såg ynklig ut och darrade av sköld. Hon lyfte upp katten och klappade den men satte sedan tillbaka katten. Då klamrade katten sig fast vid henne och ville inte att hon skulle gå. Förs då förstod vår kanslist att katten var övergiven.

I väntan på att någon ägare skulle dyka upp behöll vi katten på jobbet. Den fick vara i  kontorsrummet över natten. Vi gjorde en låda åt den av en pappkartong och fixade ditt sand och lämnade även en korg som vi klädde med Landstingets handdukar, så den hade en varm plats att sova i. Nästa dag skulle vi nog hitta ägaren, trodde vi

Men vem ägde katten? Vi ringde polisen och satte upp lappar i närmaste affär och vid busshållplatsen. Jag ringde upp lokalradion och bad dom annonsera om att en upphittat katt fanns. Men ingen ägare dök upp. Vi började mer och mer förstå att katten helt enkelt hade blivit övergiven. Lämnat att dö. Det kändes förskräckligt!

 En katt som undertecknar papper
 

När vi fikade tog vi ut katten på altanen och den lekte lite när vi rullade iväg små stenar. Men katten lämnade oss inte ur sikte och villa in när vi gick in. Vi jobbade vidare med att hitta ägaren men utan resultat.

Katten fick åter mat och trivdes bra hos oss. Men så var den plötslig borta. Var fanns den? Jo, den hade hittat min cykelhjälm som jag hade råkat lägga på golvet i rummet när jag kom från lunch, och nu hade den kurat ihop sig i min hjälm Det såg för festligt ut.

Jag skall ta fram lite papper
 

Den var duktig på alla möjliga sätt på kontoret. Men vi kunde ju inte ha den kvar på jobbet. För när studenterna skulle komma tillbaka kunde det ju finnas allergiker. Goda råd var dyr.

Men en av våra vaktmästare hade kommit tillbaka från semestern. Han tog upp katten och klappade den. Sedan sa han:  ”Jag tar hem den till min mamma”

Jag ringde på kvällen hem till honom för att höra hur det gick med katten. Då var han inte hemma men hans mamma svarade. Hon var så trevlig och sa att katten låg och sov och hade det så gott. Och att hon hade blivit så förtjust i den så den skulle få bo kvar hos henne. Katten blev kallad för Gumman

Gumman hade det bra där och växte och hade en hel del hyss för sig. En gång när vår vaktmästare låg och sov på soffan med katten bredvid sig hade Gumman dragit ur snöret ur hans kapuschongtröja,

Den klättrade i julgranen. Den granen blev ju automatiskt pyntad med julkatt ;)
Och när familjen var i stugan, fångade Gumman ödlor och släppte ut dem i huset.
En dag kom Gumman även bärande på en mus. Man kan ju hålla sig för skratt ;)

Gumman fick det bra hos denne familj. Historien fick ett lyckligt slut. Vi hade räddat livet på en liten hittekatt.

Senare, samma månad, augusti 1999, räddade vi på jobbet livet på en stor hund.  Det kan man läsa om längs ner på hundsidan jag gjorde.