R�dluvan i
vinterlandet

  November 2002
R�dluvan vandrade rakt in i vintersagolandet. Tr�den var kl�dda med sn�. Det var kallt, men R�dluvan fr�s inte. Jackan var ju anpassad f�r vinterklimat.
R�dluvan kom till sitt jobb som l�g intill en skog. Men d�r satt ju tv� sn�gubbar p� b�nken intill bakd�rren. De s�g glada ut och nj�t i vinterkylan. "Men vem �r ni?" utropade R�dluvan. "Jag heter Yeti, d�pt efter den f�rskr�ckliga sn�mannen", svarade sn�gubben med �ronen. "Och det h�r �r min kompis Yeti2, vi bor h�r i vinterskogen". "Inte ser ni f�rskr�ckliga ut", sa R�dluvan.  Ni ler s� jag b�rjar ocks� le". Och R�dluvan blev god v�n med de tv� sn�gubbarna.
Yeti sa: "Passa p� och se dig omkring h�r. Vinterlandet �r mycket vacker just nu". Och R�dluvan s�g huset d�r hon jobbade ligga p� backen mitt i ett sagoland.
Och tr�den var kl�dda med bomullstussar av sn�. Det s�g ut som om de hade blivit pyntade av en konstn�r. Det var Skaparen av himmel och jord som hade pyntat allt med sn�.
R�dluvan gick in i skogen. Solen hade g�tt upp och sn�n gnistrade i det l�ga solljuset. Och det var s� tyst och rogivande.
Det fanns n�gra barn som hade sagd till sin mamma: "Det �r Disney v�der idag". Och det var s� sant, skogen s�g ut som ett sagoland.
N�r R�dluvan gick p� lunch s�g hon tv� gr�s�nder sittande utanf�r lunchrestaurangens ing�ng. Men vad i hela friden!  Varf�r fanns ankorna vid restaurangen? H�r fanns det ju ingen damm.
Men R�dluvan fick snart reda p� varf�r ankorna var h�r. De fick mat av folk. Skatorna var d� ocks� framme och de f�rs�kte ta br�dbitarna. Men ankorna var st�rre och starkare.
Och n�r ankorna hade �tit sig m�tta fl�g de tillbaka till dammen vid sjukhuset. D�r fanns det alltid �ppet vatten p� vintern och folk kom och matade ankorna. S� de hade ju inte beh�vt flyga till restaurangen f�r att f� mat. Men kanske de tv� ankorna tyckte om omv�xling.
Att vattnet i sjukhusdammen h�ll sig �ppet berodde p� att det fanns en underjordisk back som mynnar ut i dammen. Parken runt dammen var vacker och den  gamla l�karvillan passade bra in i milj�n. P� sommaren kunde man sitta i gr�ngr�set och fika. Men det kunde man ju inte g�ra nu n�r det var sn� och kallt.
Det fanns m�nga gr�s�nder i dammen och de simmade fridfullt omkring �nda tills R�dluvan tog en p�se ur fickan och prasslade med den.  D� l�t det: "Flapp, flax, flapp, flax, flapp, flax!" Och alla ankor fl�g iland och de  skockade sig runt R�dluvan. Dessutom blev n�gra ankor s� ot�liga s� de fl�g upp mot R�dluvan och d� krockade en anka med hennes kapuschong.
D� skrattade R�dluvan och hon kunde n�stan inte sluta skratta. He, he, he, vad  ni �r roliga", sa R�dluvan till ankorna.
Nej, det var b�st att ge dem lite br�d nu. Och n�r R�dluvan r�rde p� sig trippade hela skocken med �nder efter henne. Som om R�dluvan hade blivit valt till andmamma :-)
N�r br�det var slut gick R�dluvan �ver bron. Men tv� stycken �nder fortsatta f�lje efter henne. "Tripp, tripp, tripp!" R�dluvan skrattade igen och sa: "Hade ni t�nkt f�lje med mig hem? Visserligen har jag ett badkar men jag tror �nd� det �r b�ttre ni bor kvar i dammen".
R�dluvan gick tillbaka till skogen vid jobbet och d� s�g hon en stor vit katt. "Vem �r du?" fr�gade R�dluvan. "Jag �r Sn�katten Pelle och jag �r Yetis katt". Svarade katten. Yeti kallar mig f�r Pelle d�rf�r att jag �r en katt utan svans". "�h" sa R�dluvan, "Jag m�ste klappa dig". "Ja, du f�r g�rna klappa mig", sa Pelle, "Men g�r det men handskarna p� f�r annars kommer du att frysa om h�nderna". Och R�dluvan klappade katten.
M�rkret b�rjade falla. Sn�gubbarna satt kvar och nu gnistrade dem i skenet av lyktstolpen som stod bredvid b�nken. "Nu skall jag hem och ha helg", sa R�dluvan. "Vi ses igen p� m�ndag". "Ha en trevlig helg", sa sn�gubbarna och ber�tta g�rna p� m�ndag f�r oss vad du gjorde i helgen". "Det skall jag g�ra", sa R�dluvan. 
Och s� vandrade R�dluvan iv�g medan m�nen lyste p� det gnistrande sn�landskapet och sn�n knarrade under R�dluvans k�ngor. Och allting var s� vackert.
 

Wilhelmina Schedin 2016-03-11