En cybersaga
2004

Den visa mannen Ansuz, som var en dator, hade en glänsande svamp av glas. Den kunde sprida ljus och värme i mörkret och förmå människorna att orka vidare.
 

Rödluvan bodde fortfarande i Skogsbyn med sin make Svartluvan och med den visa mannen Ansuz, som alltid visste råd på alla problem i byn. Och med Räven som var jättelistig och inte rädd av sig och dessutom hade en stor portion humor.
Sommaren blev en ljuvlig tid. Blommorna blommade, insekter surrade och fåglar sjöng sina ljuvliga sånger. Sommardrottningen hade tagit på sig en  klänning av doftande syren.
Men i en rabatt stod det en liten blomma som grät. Tårarna blev son gnistrande pärlor i solen. Mästerkatten, som var byns duktigaste trädgårdsmästare ställde sig på bakbenen och sa: "Varför gråter du lille blomma?"
 

Blomman svarade: "Det finns saker här i byn som inte är bra, det finns en elak varelse som bor i en källare som kommer att göra livet surt för oss här i byn"

Den är svart och har vassa kanter som den kan skada någon med.

"Hmm" sa mästerkatten, "Du kanske menar den där servern som blev skrotat när byn blev befriat från dess tyranni".

Mästerkatten sa sedan "Den är urkopplat och kan inte skada någon mer"

Sommaren fortsatte och byborna arbetade i sina trädgårdar och odlade de vackraste blommor.

Och de pratade och skrattade eller de bara satt och fikade i en berså

Och ingen tänkte på vad den lilla blomma hade sagd. Allt var ju frid och fröjd....... TRODDE dem.
 

Och mästerkatten fortsatte sitt arbete i trädgården och grävde ett hål för att sedan kunna sätta dit nya plantor. Och nya vackra blommor växte upp. Och Skogsbyn blev känd  i hela landet för sina vackra trädgårdar.

 Rödluvan gick ut för att titta på trädgården och hon hittade en vacker blå blomma. "Vad är det för blomma?" frågade Rödluvan mästerkatten. "Det där är en blå längtans blomma," svarade Mästerkatten. Minns den där blomma när det blir kallt och mörkt. Och när regnet faller som tårar. "Det skall jag göra", sa Rödluvan.
Mästerkatten hade även odlat jordgubbar.

Och hallon.
Och härliga saftiga svarta vinbär. Och alla bybor kunde äta av alla goda bär. Och plocka in dem för att koka sylt på dem. Ingen visste om att den elaka servern hade lyckats koppla in sig igen och och planerade att ta över makten i byn igen. Den otäcking stod bakvänd så det inte skulle synas att den var påslagen igen.
 
Men som tur brukade den listiga Räven ta reda på det mesta genom att smyga omkring och hålla koll på säkerheten i byn.

Räven smög sig ut i mörkret och tittade in i källaren och såg att servern var påslagen igen och redan stod och chattade med elaka kompisar.

Jag måste varna byborna, tänkte Räven.
 
Men tyvärr hade den elaka burken lyckats få ditt ett odjur som han släppte lös  i byn. Djuret hade vassa tänder och blodröda läskiga ögon. Odjuret började anfalla en av byborna. Men mästerkatten såg faran och klättrade upp i ett träd och sedan hoppade katten ner på odjuret och klöste odjuret så det dog och då kunde det inte skada andra mer.
Nu blev Mästerkatten  hjälte och den blev hyllat av hela byn och fick en massa god kattmat som tack för att den räddat byn från odjuret.

Och Mästerkatten kom med på bild i tidningen. Och fick  mycket kattgodis av alla.

Men den förfärliga server var ju fortfarande påslagen och ingen visste hur man skulle kunna få stop på den.

 

Det fanns eld i servern och den  hade ett otäckt rött sken, de såg ut som om den brann. Och sedan släppte den elaka servern ut ett eldklot.

 Och då small det och en del fönster i byn blev förstörda. Byborna fick tillkalla snickare för att laga alla fönster, så de inte skulle lossna.  

Den förfärliga servern såg till att huset där Rödluvan och Räven bodde skulle bli lagat sist. Den lille rosa blomman som i somras hade gråtit hade fått rätt. Det skulle hända tråkiga saker. Nu skulle Rödluvan och hennes närmaste grannar inte kunna fira jul. Hele huset skulle i stället ligga i en enda röra och se ut som en byggarbetsplats.
Eftersom Rödluvan har jultomtens röda färg betyder just julen så mycket för henne. Hon mindes hur hon ifjol bar ut julklappar och brev. Kanske jag kan hjälpa dig, sa Räven till Rödluvan. Och han satte sig ner och funderade. Sedan sa Räven. Jag går med Svartluvan till källaren för att försöka få få stop på servern.
Räven gick in i källaren. Men servern tänkte skrämma honom men Räven morrade högt och visade tänderna. Då blev servern rädd och Svartluvan kunde gå in i källaren och kolla läget. Svartluvan tog bort plåten så servern blev nerkyld och han kollade vad som var galet med servern. Men allt verkade vara galet med den. Det behövdes speciella drivrutiner till den.
Och den elaka servern såg till att det åter rådde mörker. Lamporna vid stigen i skogen slocknade och det var kusligt farligt att gå in i den där skogen. Rödluvan gömde sig i sin stora luva och berättade sin sorg för Ansuz. "Hela julen verkar ju att rasa samman i år", sa hon. "Och dessutom råder mörker överallt".
Men Ansuz sa: "Vi börjar med att tända ljus. Och så skall jag under tiden kolla upp vad vi kan göra". En snäll granne kom sedan med en glänsande vacker ljuslykta till Rödluvan för att trösta henne. Ljusets värmen torkade Rödluvans tårar.
Den visa mannen, Ansuz kallade sedan på Räven och sa: "Du är van att springa långt genom skog och mark. Du skall få göra en resa åt mig". Det jag behöver är en svamp. Räven sa. " Det finns gott om svampar i skogen jag kan dem allihopa vilken svamp vill du ha?" "Nej jag vill inte ha en vanlig svamp. Jag behöver en speciell svamp. Den är gjord av glas. Den har en stam som är genomskinlig och en grön hatt. Genom den svampen skall jag kunna kunna få fram drivrutinerna till servern. Du skall kunde hitta den i en skog i Norrköpings trakter."
Och Räven sprang den långa vägen till Norrköping. Därefter åkte den båt på Göta Kanalen och frågade en massa människor om råd. En liten anka på Göta Kanalen ropade på Räven och sa: "Fråga djuren i Kolmården djurpark om råd.
Räven träffade flera djur i Kolmårdens djurpark. Kloka delfiner, isbjörnar, giraffer, lejon, strutsar, älgar, renar och björnar. Räven träffade också en varg. Men ingen av dessa djur visste var huset med svampen av glas fanns. Så hörde Räven ett fasansfullt GROOOWWWL!!!! Och en stor tiger stod framför Räven. Men Räven blev inte alls rädd för tigern utan sa: "Hej kompis". Tigern blev förvånad att Räven inte blev rädd för honom. Men Räven sa: "Hemma hos mig bor det en tiger som bara rätt och slätt heter Tiger. Så jag är van med tigrar.
"Hm", sa tigern i Kolmården "Det var intressant.  Berätta allt om din tiger hemma". Och Räven berättade i minst en timme om en randig dator som hette  Tiger och Räven lovade Kolmårdens tiger att den skulle få bli vän med den randiga datorn Tiger i Skogsbyn. Sedan sa Kolmårdens tiger. "Eftersom du är en så snäll räv skall jag hjälpa dig. Klättra på min rygg så skal jag skjutsa dig till huset där glassvampen finns". Räven var glad att få åka på tigerns rygg för han var vid det här läget ganska trött.
Tigern sa: "Här ligger huset. Och  lämnade Räven vid ett glasbruk. En glasblåsaren tog emot Räven och tog en bit smält glas ur ungen. Glasbiten var mycket het och den glödde i mörkret. Men det var en varm och behaglig glöd. Och glasblåsaren förvandlade den glödande glasbiten till den vackraste svampen som någonsin funnits. Räven tyckte den var sagolik vacker. Den svampen borde väl kunna rädda julen i Skogsbyn.
Nu skulle glassvampen stå på ett bord mellan andra glasföremål för att kallna. Sedan fick Räven ta hem den till Skogsbyn. Och fick även ta med sig en grön sten av glas. Men nu skulle ju Räven springa den långa vägen hem. Då dök det upp två snälla hästar. Räven hade möt dessa dagen innan vid Göta Kanalen. Den ena hästen som hette Bruno sa: "Jag skall bära dig hem på min rygg". Och den andra hästen som hette Vitnos sa: "Och jag följer med ifall Bruno blir trött, då kan jag ta över och bära dig på min rygg".
Och hästarna for iväg med Räven vid soluppgången för det skulle bli en lång resa. Och byborna tände sina ljus och satt och väntade på att Räven skulle komma hem.
Mästerkatten satt i ett träd och spanade. Det var säkrast att vara på sin vakt så den elaka servern inte skulle hitta på fler saker. Tiden gick. Det blev kallare och vintern kom. De två hästar Bruno och Vitnos sa till Räven. "Nu kan vi inte gå längre för vi är inte rustade för snö och is".
Vi ringer till vår kompis Helge. Han är draghäst och han skall dra dig hem i släden. Helge stod just och åt lite hö som låg på snön. Han lovade att komma så fort som möjligt. Räven sa adjö och tackade Vitnos och Bruno och klev ner i släden hos Helge. Räven fick sitta under fällen i släden. Det var riktigt skönt. Och så fortsatte färden hem till Norrland
Sedan blev det ett fruktansvärt oväder. Hästen Helge kunde inte fortsätta. Det skulle vara riskabelt. Helge sa: "Vi måste vänta tills stormen bedarrat och söka skydd någonstans".  Då såg de genom snöyran en skymt av en julgran. Det fanns en bondgård där. Bonden och hans fru var vänliga och sa: "Ni får sova i vår ladugård". Och Helge och Räven sov gott där 
Under tiden började förberedelser till jul i Skogsbyn. Rödluvan gjorde köttbullar som hon frös in för att ha till jul. Och hon satte upp en adventstake i varje fönster och Gråluvan kom och hjälpte Rödluvan att få upp balkongbelysningen.
Det såg så mysigt ut med belysningen på balkongen. Och det fanns en gran på gården.
Tomten kallade till sig Rödluvan och sa: "Nu är det dags för dig att vara hjälptomte igen" Det skal bli kul", sa Rödluvan. Men vår jul är fortfarande i fara. Jag väntar på att Räven skall komma hem med svampen av glas. Rödluvan ställde sig vid granen och stirrade mot vägen. Men ingen räv syntes till.
Så föll mörkret och det hördes en smäll. En traktor satte ner en drös med fönster i ett grönt paket hos en granne i Rödluvan hus. De skulle börja med att riva ut alla fönster. Den vackra gula ljusslangen slocknade!  Nu var julen verkligen i fara! På själva Lucia dagen skulle alla ljus slockna i huset. Och mörkret skulle bli mycket mörkt. Änglarna rös och stearinljuset krökte sig i rena förskräckelse!
Rödluvan gick till Gammlia och var där på julmarknaden. Hon hörde bjällror och klapprande av hovar. Var det Helge som kom med Räven? Men mörkret var så mörkt så det var svårt att urskilja vilken häst det var som kom. Men det var inte Helge. Hästen stannade och tittade på Rödluvan och sa: "Jag heter Rickle.  Helge är försenad p.g.a. dåligt väder och han vet inte när han kan komma hit. Men stig på så får du göra en tur med mig i släden". Och det gjorde  Rödluvan. Det var kul att åka i släden
Belysningen i Rödluvans lägenhet fanns fortfarande kvar. Men snart skulle det vara slut med detta. Och mörkret skulle regera över hela Skogsbyn.

Räven hade inte kommit än. Hotet kom närmare. Det blev dags att plasta in allt.  Och vilken kaos det nu var i Rödluvans hem. Hemmet som skulle varit mysig och julpyntat. Nu var allt täckt med tunt glänsande plast. Det såg lustigt ut.
 

Det dök upp en elefant som sa till Rödluvan. Nu är det dags för mig att komma och hämta Ansuz som skall följa med mig till en plats som heter Ingen-som-vet.

Visst känner du ingen mig Rödluvan. Det var du som klappade mig när jag en gång hälsade på ICA på Mariehem. Ja, Rödluvan mindes den snälla elefanten.

"Och nu har jag kommit för att hjälpa din vän Ansuz så att tyrannen inte kan göra illa honom", sa elefanten. Och Ansuz for iväg på elefantens rygg.
 
Luciadagen kom. Fönsterna revs ut och Ansuz hade redan sig iväg till "Ingen-som-vet". Så att han inte skulle bli skadad. En otäck dimma hängde över byn. Och mörkret var mörkare än någonsin. Alla saknade Ansuz. Och när byborna frågade Rödluvan var Ansuz hade tagit vägen svarade hon: "Det är ingen som vet". Men lång borta på andra sidan skogen hördes det sång. Ljusets drottning, Lucia var på väg till Skogsbyn. Men ett troll i skogen varnade henne att inte gå dit nu. Lucia och henne tärnor stannade därför på andra sidan skogen men de sjöng högt och klart "Mörkret skall flykta snart" så att det kunde höras i Skogbyn.
Rödluvan gick in i skogen för at slippa se all röra hemma. Och nu skulle hon på ett tag inte kunna prata med sin vän, datorn Ansuz.  Han var ju ömtålig för damm och stötar så det var det enda lösning att han skulle hålla sig undan tills det hela var över. Rödluvan tänkte Varför skulle detta.......... ......."Hallå där, hur är det fatt", ropade en liten grå ekorre. När Rödluvan berättat för ekorren vad som hänt svarade den: "Upp med luvan nu, jag menar: Upp med huvudet". Det kommer att ordna sig". Sedan tog ekorren för sig av fågelfröet som snälla människor hade satt ut i skogen.
Rödluvan gick vidare och möte en liten katt i skogen. Den kom fram smygande och visade sig på stigen och den sa "Mjau, var inte rädd för mörkret, det finns många här i skogen som ser dig och vaktar dig" Då hördes ett glatt "Wov-vov" och en hund kom fram, det var den svarta labradoren som i några är varit en vän till Rödluvan. Hunden sa: "Kissekatten har rätt. Det finns många djur som vakter dig och jag skall också vakta dig".

Från huset där Rödluvan bodde hördes det knak och brak och hamrande. Snickarna hade börjat sitt arbete och tomma hål gapade där det förut hade suttit fönster. Den elaka tyrannen hånskrattade och sa: "Nu skall den där Ansuz och Rödluvan få igen". Men den elaking  kunde inte nå Ansuz som hade farit till "Ingen-som-vet".  Och Rödluvan hade farit till skogen där hon blev skyddad av alla djur. Snickarna släppte inte in tyrannen De stod framför de tomma hålen med vassa verktyg och tyrannen var rädd för snickarna och ännu mera rädd för plåtslagaren. Han hade vassa verktyg och kunde klippa sönder den elaka server med en plåtsax.
Nu var fönstret till Ansuz rum helt borttagen och det fanns bara ett tomt gapande hål. Tur att Ansuz var i säkerhet i "Ingen-som-vet". Men vädrets makter blev upprörda och det började blåsa. Den gröna presenningen på balkongen blåste nästan bort. Den fladdrande presenningen såg ut som ett rökmoln i mörkret vilket gjorde det hela ännu mera skrämmande. Nu hade tyrannen hela byn i sin makt.
Rödluvan gick och gick och hörde hur Lucia och hennes följeslagare sjöng på andra sidan skogen. Hon blev trött och sedan  somnade hon. Vargen rusade dit till den sovande Rödluvan. Han lyfta upp Rödluvan på ryggen  och bar henne varsamt till ett säkert ställe. Rödluvan vaknade och sa. "Var är jag det är ju vår, jag ser en snödroppe".
Nej, det är inte vår än" sa en röst. "Du är i ett växthus. Vargen bar hit dig så du inte skulle frysa ihjäl. Minns du mig? Jag är Mästerkatten som i i somras jobbade i trädgården i Skogsbyn. Nu jobbar jag i ett växthus. "Och jag är Hjälpreda-katten " sa den andra katten. Jag är här för att hjälpa Mästerkatten. För det skulle vara för jobbigt att sköta hela växthuset ensam". Rödluvan fick stanna i växthuset tills faran var över.
Rödluvan gick till jobbet efter en vilsam natt i växthuset hos Mästerkatten. I ljusgården på jobbet stod ett piano. Och en student spelade ljuvlig musik för Rödluvan. Vilken tröst musik kan ge i mörkret.   Korgen med julblommor som Rödluvan fått hade stått i badrummet medan fönstren var borta. Nu hade en vacker tulpan kommit upp medan korgen var i badrummet. Vilken tröst blommor kan ge i mörkret.
Rödluvan tänkte på ljuset och mindes lamporna på balkongen. Änglarna i himlen grät över den ondskan som tyrannen spridd i Skogsbyn. Deras tårar föll ner på jorden som av snöblandad regn. . Och det blåste så kusligt. Vädermakterna var rejält i uppror. Men så ringde det i Rödluvans mobiltelefon. En röst sa: "Ljuset på balkongen är tillbaka. Faran är över. Och Räven är på nu snart hemma. Hästen Helge hade besvär med halkan vilket ytterligare försenade Rävens återkomst.
Men så hördes pinglandet av bjällror och en häst stannade utanför Rödluvan hus. Räven steg ut ur släden och tackade Helge för skjutsen Och sedan dök elefanten upp med Ansuz. "Oj, vilken röra det är här hemma sa både Ansuz och Räven. Vi måste alla hjälpas åt och städa här". Och så satta alla igång med storstädning.
Räven överlämnade svampen och den hade en gnistrande kraft som gjorde att alla orkade städa. Men förutsättning för att svampen skulle fungera var att man var snäll. Men alla i byn var snälla, så kaos ersattes av ordning. Städning pågick i dagarna tre, sedan var det dags för att pynta. Därefter blev det att fixa julmat och slå in julklappar. Räven, Svartluvan och någon av byborna tog med sig svampen till servern. Skulle svampen verka på burken? Men förutsättning att svampen skulle verka var ju att man var snäll. Burken var inte snäll, den ville över huvudtaget inte veta av svampen. Det fanns inget annat att göra än att lämna burken i den mörka källaren när den inte ville bli botad av alla fel den hade.
Naturens makter blev upprörda när servern inte ville låta sig lagas så den kunde fungera och vara till nytta för byn. Det blev en förfärlig storm. Den började med regn men övergick i blötsnö och sedan blev vägarna såphala. Stormen gick som tur över innan det blev julafton.
Ordningen var nu helt återskapad i lägenheten. Ett varmt sken spred sig i rummet av belysningen. Det var dags för Rödluvan att gå ut och dela up julklappar till några av sina vänner.
Det var nu julafton och det hade snöat natten innan och det fortsatte snöa. Julgranen på gården bliv fin. Och snön föll ner på Rödluvans stora luva. Rödluvan kände sig lycklig och glad. Allt elände med fönstren var över nu
Rödluvan fick många julklappar. Ett av dessa var 2 hjärtan av glas som Ansuz hade köpt när han var med elefanten i "Ingen-som-vet" Ansuz sa: "Titta på dem". Rödluvan tittade och då började hjärtan gnistra. Ansuz sa: "Det är ljuset som du ser".

Sedan sa Ansuz: "I mörkaste mörkret föddes det ett barn som hette Jesus. Han är världen ljus och hjälper oss. Så att vi åter får se ljuset.
Amaryllisen i blomsterkorgen slog ut. Och sagotomten läste en saga för alla som ville höra på. 
Tomten läste en saga som hette: "Sagan om svampen". Och fullmånen lyste över den snöklädda gården. Det var julefrid.
 

Julen i Skogsbyn blev räddad. Så denna saga slutade lycklig för  Rödluvan och alla hennes vänner. En fin gran sattes upp i Rödluvans hem. Det blev god mat och många julklappar och det var mysigt att få vara tillsammans med familjen.

Men sagan slutade tyvärr inte bra för servern. Burken ville ju inte ta emot någon form av hjälp. Den vägrade installera program och drivrutiner.
Och servern får nu stå i en källare utan att göra nytta.

Och Räven sa till servern. Ha nu inte några tricks för dig mer. Låt byborna vara ifred! Annars kommer jag att sätta mig utanför din källarhåla och skrattar ut dig så du kommer av dig.

  Wilhelmina Schedin 2016-03-11