Snögubben på dagis
2004
Den här sagan handlar om en snögubbe som som fanns på gården vid daghemmet på Berghem.
Rödluvan vandrade hem från jobbet genom skogen. Det var kallt och det började snöa. Rödluvan fick gömma sig i sin stora luva så att hon inte skulle frysa.
Det var skymning och snön färgades i blått i det svaga ljuset. Skogen var förtrollad vacker.
Plötsligt hörde Rödluvan att någon ropade på henne. "Hej Rödluvan kom hit och hälsa på mig" sa en röst. Rödluvan undrade var rösten kom ifrån och då såg hon att det stod en snögubbe vid dagiset och det var snögubben som ropade på henne.
"Visst kan jag komma hit och hälsa på dig en stund," sa Rödluvan. Men var är alla barn?" "De har redan gåt hem", svarade snögubben. "Det är ju kväll nu".
Rödluvan sa: "Förra vintern hade vi två snögubbar utanför bakdörren vid huset där jag jobbar. De satt där på en bänk och och hade det skönt i vinterkylan.".
I år har vi inga snögubbar, men vi har en ekorre i skogen vid jobbet och den kommer och äter av fågelmaten som vi har satt ut. Här sitter ekorren i snön och mumsar i sig de frö som ramlat ner på marken.
"Det var roligt att höra", sa snögubben. Men nu är det nog bäst du går hem Rödluvan, för mörkret börjar falla nu.
Och Rödluvan gick hem genom skogen. Det snöade fortfarande och en stor snöflinga svävade just framför kameran och den såg ut en en boll på bilden.
När det var lördag tog Rödluvan ut sparken och handlade en massa mat och en bal toalettpapper.
Det var vackert i skogen. Träden var täckta med snö och gnistrade i solen.
Rödluvan hälsade på hos snögubben igen och nu hade hon tid att prata lite längre med honom. Snögubben berättade om Kung Bore. Kung Bore var vinterns konung och han bodde i ett slott gjort av snö och is.
Rödluvan berättade om sina vandringar förbi dagiset och i skogen. Hon sa: "Januari 2003 var det så här vackert vid dagiset".
Och bakom dagiset fanns en rönn som hade sina röda bär kvar. Och staketet vid dagiset var vitmålat av snön.
Men på våren blommade häggen bakom dagiset och det var så vackert och blommorna doftade så gott.
"På våren skulle jag inte kunna vara här" sa snögubben, "Då skulle jag ju smälta bort. På våran flyttar jag norrut till Nordpolen". Rödluvan tog sedan adjö från snögubben och hon sa: "Vi ses snart igen för jag vandrar förbi här varje dag".
Rödluvan fortsatte och for med sparken genom skogen. Där möte hon en stor drake. Men det här var en snäll drake och barnen fick leka med den och rida på drakens rygg.
Rödluvan tog en bild på sparken som var lastad med toalettpapper. Det såg roligt ut. Och solen lyste genom rullorna. I bakgrunden ser man dagiset där snögubben just nu bor. Och han vill göra alla glada.

Snögubben på Dagis hade farit till Nordpolen. Men det kom två snövita djur till skogen bakom dagis.  De stod på kullen och hade utsikt över både lekparken och skogen. Det var en tidig vintermorgon i mars och solen lyste så vackert genom träden.

Rödluvan fick en liten pratstund med djuren. Den ena hette Nalle Puh och den andra hette Kanin. Men sedan var Rödluvan  tvungen att fortsätta sin vandring, för hon skulle till jobbet. Rödluvan sa adjö till djuren och de svarade: "Ha en bra dag!"
 
Wilhelmina Schedin.2016-03-12