Rödluvan har tankar
i rött

Det här är verkligen ett vackert äpple
På vintern finns det inte så många färger ute. Granar och tallar är visserligen gröna men det är mörkgrönt och på längre håll syns inte den färgen så bra.  Det finns röda äpplen som visserligen plockades på hösten men de är hållbara. Rödluvan fick ett vackert rött vinteräpple och ville dela med sig av hur vacker ett äpple kan vara så hon tog en bild.
Sedan finns det röda bär som lyser upp i allt det vita. Man ser dem från långt håll. Och fåglarna är så glade för alla dessa bär och de kommer i flockar och äter sig mätta så att de klarar den kalla vintern.
De sista 2 veckor på februari 2003 blev trista. Tunga moln och dimma gjorde att alt blev så beklämmande mörkt. Allt blev tonat i grått och svart. Till och med rimfrosten på träden såg grå ut. Och de röda bären var borta. För fåglarna ätit upp dessa för längesedan

Det blev plusgrader och snön smälte. Traktorer kom och sandade och hyvlade vägarna. Gatorna blev smutsiga av grus och sand. Och då såg det ännu dystrare ut. Där det inte var sandad blev det halt. Sedan sjunk temperaturen igen och vinden började blåsa. Det kändes ruggigt och kallt. Rödluvan frös och gick in i värmen.
Hon plockade fram den genomskinliga glaskulan och började tänka i rött. Då färgades glaskulan röd. Och allt annat fick också en vackert röd färg. Och med denne kula kunde hon drömma sig bort till vackra saker.
Tankarna på en vacker röd blomma kom. Drömmar om sommaren börjar vakna till liv. Än höll Vintern allt i ett djupfryst grepp. Och naturen höll andan. Man tycker våren är så långt borta. Men det skulle komma en vår. Och våren och sommaren var inte så långt borta. Allt var redan förberett i minsta detalj.

Våren väcker snart alla blommor ur vintersömnen. Tussilago, vitsippor, maskrosor, rödblära, alla vaknar snart till liv. l en glänta i skogen ringer snigeln i gräset. En nyckelpiga utför sin balansgång på ett grässtrå som ännu bär droppar av nattens dagg. Humlornas surrande hörs överallt och en närflygande trollslända skrämmer en ensam vandrare på ängen. Molnen ser ut som små vita segelbåtar på en blå himmel. Och hela skogen är fylld med fågelsång.
Marken var fortfarande svart, smutsig och täckt med grus och sand. Och natten var fortfarande mörk. Men det kom en ny morgon med en röd himmel. Sakta och säkert började ljuset återvända. Än var Rödluvan tvungen att vänta, men med morgonrodnadens ljus kom också hoppet på bättre tider.
Rödluvan hade sitt vackra mörkröda äpple kvar. Det låg i skafferiet. Rödluvan tittad på äpplet varje gång. Men äpplet var till för att ge Rödluvan styrka. Hon hade blivit så trött och slut efter den långa kalla vintern.

Och nu var tiden var inne för att äta upp äpplet. Skalet till äpplet blev ett stycke och det hade format sig i bokstaven A. A:et, som är första bokstaven i namnet Aristoteles. Han hade ju varit visdomens fader.
Äpplet smakade god och den gav Rödluvan den styrkan hon behövde. Nu hade Rödluvan bara märket kvar som hade suttit på äpplet. Det var en Red Delicious.
Rödluvan fortsatte med sina tankar i rött. Och några goda grannar kom en vacker vårdag till Rödluvan med en bukett röda blommor. I buketten fanns det bl. a. röda bär, rosa liljor och denna vackra röda Gerbera. 

Wilhelmina Schedin 2016-03-10