Från Sundbyberg till Hötorget

Historien om Algonets början, fram till maj 1996
Av Algonets grundare, Ragnar Lönn

 


Ragnar Lönn

 

 


Algonets logotyp

Våren -94 beslutades att 'Internetbolaget', ännu namnlöst, skulle startas. Beslutet togs av Torsten Larsson, dåvarande VD på Semic (numera VD på SF), att Semic skulle finansiera det Internetprojekt jag presenterat och att verksamheten skulle inhysas i Semics dåvarande lokaler i Sundbyberg.

Den 1:a juli-94 började jag officiellt arbeta med projektet/företaget som då fick namnet Algonet. Idén var att till låg kostnad förse allmänheten med Internetaccess eftersom jag var säker på att det fanns ett visst intresse hos privatpersoner att använda nätet jag själv använt sedan -89 då jag kom i kontakt med det via skolan. Torsten Larsson hade just varit i USA och  studerat America Online, Prodigy och liknande stora Onlinetjänster och var intresserad av att prova att sätta upp en onlinetjänst i Sverige. Jag hävdade att Internet var en 'onlinetjänst' i sig där mervärdet för användaren redan fanns och ökade för varje dag och Torsten tyckte det var värt ett försök.

Vi hade en del namnförslag (bl.a. Micnet men det fanns ett företag i USA med det namnet så det verkade dumt att ta det. Nordnet var ett annat förslag men det fanns också och i Sverige dessutom) men pga tidsbrist tog vi Algonet som kom sig av att mina föräldrar bor på ett ställe som heter Älgö, i Nacka. 'Algo' hade heller inga, vad vi kunde hitta, dumma eller obscena innebörder på andra språk. Det betyder visst 'något' på Spanska, vilket ju passade bra. 'Något nät' är litet opretentiöst och bra och namnet var neutralt. Så tillkom Algonet.  

   
 


Ragnars skrivbord
i Sundbyberg

I hetluften

Den ursprungliga lokalen var ett litet inglasat rum på ca 26 kvm inne på ekonomiavdelningen hos Semic, granne med Spindelmannenredaktionen. Ventilationsmöjligheter fanns inte i det lilla rummet och i övriga delar av lokalerna fungerade ventilationen dessutom dåligt - inluft togs från plåttaket ovanpå byggnaden där det var ganska varmt. Juli -94 råkade förstås vara den varmaste Juli månad sedan man började mäta månadstemperaturer - dvs på över 250 år - och på ekonomiavdelningen var det över 30 grader varmt.

Temperaturen inne i det lilla inglasade rummet fullt av elektronisk utrustning låg på cirka 35 grader när det var som värst. Det var i stort sett omöjligt att jobba. Jag satt mest och stirrade i väggen faktiskt, om sanningen ska fram. Det var oerhört svårt att koncentrera sig. Man ville mest ut och bada (som alla andra) men faktum är att jag hade ingen semester alls den sommaren utan satt bara inomhus och jobbade hela tiden. Hade jag gjort om det idag hade jag badat på dagarna och jobbat sent på kvällarna men det hade sett oansvarigt ut om man som ny på ett jobb börjar med att vara frånvarande under normal arbetstid så jag gjorde inte det då. Istället bländade jag folk på stan med min hudfärg. Men det kostar att ligga på topp.

   
 

  
Trassligt?

14.400 som länk utåt

Vi beställde en 64kbps anslutning från Swipnet (Tele2), som vid det tillfället tyckte det var fint att vi tog hand om privatkunderna så de slapp. Deras marknadssegment var nämligen företagen så vi skulle komplettera varandra, mer eller mindre (denna inställning har, som en del skarpsynta branschbevakare noterat, sedan dess ändrats). Swipnet tog f.ö. vid den tidpunkten 5000:- i anslutningsavgift, en tusenlapp eller två i månaden, och 90:- i timmen för en *uppringd* Internetanslutning. På Telia visste få vad Internet var för något. Dock var det lång leveranstid på 64kbps-anslutningen - främst pga att Telia tog tre månader på sig att installera den fysiska kabeln - så vi fick en temporär anslutning via ett 14400bps modem över en telefonlinje. Detta fungerade ganska bra för våra maximalt 8 samtidiga användare varav de flesta använde 2400bps modem.

I mitten av Augusti släppte vi på användare på systemet på test. Det var då gratis tills den 1:a September då vi officiellt började to betalt för tjänsten. Vi hade då (1:a September) drygt 60 användare på systemet. Enligt den första budgeten skulle företaget gå runt på ca 400 användare som vi räknade med att ha 'inom ett år.

   
 

   
Litet museum med hårddiskar


Datorerna Piff och Puff

Rekordsnabb tillväxt

l mitten av Januari -95 hade vi 1500 användare på systemet. Därefter började det gå fort. Media hade börjat upptäcka det nya nätet (som dock existerat i över 25 år) och skrev flitigt om det och då vi var nästan det enda ställe man kunde vända sig till om man ville prova på det fick vi helt plötsligt en mängd nya kunder. Vi insåg att vår ursprungliga budget aldrig skulle hålla såvida vi inte slutade ta in nya kunder. Vi reviderade budgeten, köpte mer telefonlinjer, mer datorer, anställde mer personal, gång på gång. Jag vet inte hur många gånger vi blev tvungna att skriva om budget men det kändes ibland nästan som om vi kunnat anställa en person bara för det. l Januari var vi tre heltidsanställda - Ragnar Lönn, Magnus Weststedt, och Dennis Wennström.

Alla gjorde allt och t.ex. ägnade sig vår nytillsatte VD Bosse Wänghammar sig åt kuvertklistring i stor skala när han inte skrev budgetar. Inget utrymme för arbetsskygga personer alltså. Vi tog in en massa extrapersonal när det behövdes (och det gjorde det ofta) -familjemedlemmar och bekanta togs in för helgjobb där man arbetade av det man inte hann med under vardagarna och ändå hopade sig arbetet. Samtidigt blev vi ideligen kontaktade av folk som intresserade sig för Internet av olika anledningar. En del var lycksökare med mer eller mindre omöjliga affärsidéer de ville vi skulle hjälpa dem med, andra hade goda affärs- idéer vi inte hade tid att titta på, och vissa ville vi skulle utbilda eller informera dem om nätet och dess möjligheter. Vi arbetade alldeles för långa dagar och alla veckor hade sju arbetsdagar.

   

 

 
Hötorget

 


Datorrack

Flytten från helvetet

Rummet vi satt i hade blivit alldeles för litet. Vi gjorde ett hål i väggen (mitt bland alla telekablar och annat) och lade beslag på rummet intill som var ännu mindre än det första och hade använts som förråd innan. Luften blev ännu mer instängd och kvav. Vi hade två små dörrar som gick ut till den större ekonomiavdelningen och mitt i dessa dörrar placerade vi två fläktar - den ena blåste luft in i våra två rum och den andra blåste ut luft i ekonomiavdelningen utanför. Sedan hade vi en fläkt i dörrgången mellan rummen också. Det hjälpte en del men vi led fortfarande av akut brist på plats och Bosse snubblade alltid på den ena fläkten när han skulle in till oss. I och med att vi insåg att vi skulle behöva anställa ännu mer folk samt skaffa ännu fler telefonledningar och öka kapaciteten på vår Internetanslutning ställdes vi inför valet att försöka to över Spindelmannenredaktionens lokaler eller flytta. Vi valde det senare och flyttade till 192 kvm vid Hötorget den 17:e maj 1995. (Semic flyttade strax efteråt till samma område)

Flytten var ett h-e rent ut sagt... Förmodligen vår absoluta bottennotering vad gäller tillgänglighet till våra tjänster. Jag och Anders Jansson, som då var allt vad Algonet hade i form av systemadministratörer, jobbade flera dygn i sträck med att få alla servrar och tjänster att fungera efter flytten (som kunde ha planerats bättre, ska väl sägas såhär i efterhand) och stämningen var verkligen i botten i och med alla klagomål från arga kunder som inte kom åt sina Internetkonton. Det tog flera dygn att få systemen i någorlunda fungerande skick och närmare en vecka innan allt fungerade precis som det gjort innan. Mycket av problemen kan man konstatera berodde på otillräcklig planering innan flytten och det berodde i sig på att ingen hade haft någon tid att planera ordentligt pga den kroniska underbemanning vi sedan starten lidit av. Numera har vi en oerhört stor teknikavdelning med folk specialiserade på alla olika områden där många dessutom till stor del kan ta över varandras uppgifter om det behövs så de här problemen kan för många idag ta sig ganska otroliga men tro mig, i Algonets barndom fanns inte begreppen 'fritid', 'ledig', eller tid över i vokabulären ens.

   
 

 
Aristotle och Kairos

Bättre driftssäkerhet

Till och från hade vi stora problem med värmeutveckling, modem som trilskades, överbelastad personal, överbelastade datorer, överbelastad Internetanslutning, etc, etc. Allt beroende på den snabba kundtillströmningen. Ingen av oss hann stanna upp och riktigt tänka efter men den 11:e Mars 1995 insåg vi våra begränsningar och införde ett temporärt stopp för nya kunder så vi fick lite tid att hinna ikapp. Det uppfattades mycket positivt av folk som hörde av sig och visade att vi brydde oss om våra kunder. Sedan dess har prestanda och driftssäkerhet hela tiden gått sakta uppåt tills de nått dagens betydligt högre nivåer men vi arbetar självfallet fortfarande på att bli bättre ändå..

Fotnot:
Nu tillhör Algonets och Telenordias privatkunder
Glocalnet.

  Wilhelmina Schedin / Ragnar Lönn. Senast redigerad 2016-03-10