Kung Bore

Vinterns härskare
Mars 2001

Jag mötte honom en kall blåsig förmiddag, vintern 2001. Han stod på torget och var gjord av gnistrande genomskinlig is. Han hade ingen krona, men det behövdes inte. Hans hår glittrade i solljuset och kom till sin rätt bättre utan krona. Han tittade på mig stel men ändå med vänlig blick.

Jag sa: "Kung Bore, vad vacker du är, och vad glad jag är att få träffa dig. Men när jag rör vid dig då fryser jag och mina händer blir stela och kalla. Jag är inte gjord för det här klimatet.

Kung Bore svarade: "Nej du är inte gjord för vintern. Du skulle frysa ihjäl och dö utan bostad och kläder. Men även om jag är kall och grym så skall jag visa dig all den skönhet vintern har att erbjuda. Gå ut och beskåda vintern och den skall glädja dig".

Och jag gick ut och gladde mig åt vinterns gnistrande skönhet. Och fotograferade allt. Även Kung Bore.

Kung Bore sa: "Det skall komma en dag då jag måste flytta härifrån men då skall min fru, Vårdrottningen, regera. Hon kommer med värme och doftande blommor. Och fåglarna skall sjunga sina sånger när hon kommer. Men tiden för Vårdrottningen är inte inne än. Än skal jag regera ett tag med bitande kyla.

Jag vaknade och frös. Febern hade tagit makten över min kropp, jag kunde knappt andas, somnade om, mycket oroligt.

Dessutom hade problem med vår bostadsrättföreningens dåvarande internetföretag tagit på mina krafter. Jag hade ont i hela kroppen och behövde nu vila. Och ute blåste den kalla vinden och det snöade kraftigt. 

Jag försvann i en skön dröm. En dröm om Vårdrottningen som var klädd i en slöja gjord av hägg. Och solen värmde och fåglarna sjöng. Och jag hade mina vänner omkring mig och vi skrattade och jublade ut i en sång tillsammans med fåglarna.

Det var 10 grader kallt, jag klädde på mig varmt och for ut med sparken. Vägarna var  lite halkiga men jag hade sparken att hålla mig i och det var ett härligt sparkföre. Och i den lille skogsdungen hade  fåglarna, (de som hade stannat över vintern) börjat sjunga.

Jag såg något otroligt vackert. Det fanns snökristaller som gnistrade i alla regnbågens färger. Vinden blåste kallt och bet i mitt ansikte så mina kinder blev rosiga.

Kylan fortsatta, det blev bitande kallt. På kvällen lyste tusentals stjärnor på den klara vinterhimmelen. Och sedan kom det ett sprakande fladdrande grönt norrsken. Åh, så vackert det var!

Jag njöt av allt detta. Men inom mig fanns det en längtan att få bli helt frisk och att få möte Vårdrottningen. Men Kung Bore viskade i mitt öra: "Ha tålamod det dröjer lite innan du får krafterna tillbaka. Och det dröjer lite innan Vårdrottningen kommer. Allt har sin tid. Men allt skall ordna sig när vårvärmen kommer"