En cybersaga
2003

Den visa mannen Ansuz hade en glänsande glaskula som kunde sprida ljus och glädje över hela världen. Vilket behövdes när vintern var så mörk.
 

Det började snöa och Rödluvan blev glad. Det skulle snart bli jul igen och även iår skulle Rödluvan hjälpa jultomten att dela ut julklappar i Skogsbyn.

Redan i januari träffade Rödluvan tomten. För det skulle planeras i tid var julklapparna skulle köpas.

Tomten sa: Önskelistorna till alla finns i en databas på julservern. Och där står även beskriven var du kan hämta julklapparna.

"Bra", sa Rödluvan. Men vad är lösenordet till julservern? Du kan ju viska det i mitt öra så att ingen hör det"

Användarnamnet är:
jultomten
Lösenordet är: ***********

Tomten tänkte: lösenordet kanske är rudolf

~>******
~>felaktigt lösenord.

"Men hade du inte det på en lapp?" sa Rödluvan. " Ja, det hade jag", sa tomten, "Men jag tappade bort lappen". 

Den såg riktig förvriden och läskig ut. Och ett otäckt gult sken lyste runt den. Ingen vågade gå in i källaren där den stod. Lösenordet till den burken hade varit "olycka"

Rödluvan sa till tomten: "Tänk om den burken hittar lappen med lösenordet, då blir det ingen jul iår". Och Rödluvan rös medan hon sa det.

"Vi måste leta efter lappen så fort som möjligt," sa Rödluvan.

Rödluvan höll kulan i solen och såg orden och läste:

Gå ut i värden och besök alla dina vänner. Någon av dina vänner har hittat lappen med lösenordet och skall ge det till dig. Rödluvan hade nu ett år på att göra detta.

Och Rödluvan gav sig av för att söka efter det tappade lösenordet.

Hon gick till sin vän Kung Bore, vinterns härskaren. Han var gjort av gnistrande is och han var kall. Men Rödluvan hade ju en bra vinterjacka så hon kunde vara tillsammans med Kung Bore.

Kung Bore sa: "Jag har inte lappen men kanske lösenordet är snöstorm". Men lösenordet var inte snöstorm.

Rödluvan tackade Kung Bore och gick vidare på en stig som var täckt med gnistrande snö. Och hon vandrade i ett vintersagoland.

Den ena, Yeti 1, svarade Rödluvan att han inte hade lappen med lösenordet men att lösenordet nog var snowman. Men det var det inte.

Men fråga Gandolf den Vita om råd. Han är en snöskulptur och bor på stan.

Jag har tyvärr inte hittat lappen men det kommer att ordna sig. Du  har många vänner som hjälper dig. Var inte rädd för den där spökburken. Med alla dina vänner på din sida kan han inte göra dig något.

Jag skulle gissa att lösenordet är trollstav, men jag kan ha fel. Men det var inte trollstav.

Rödluvan tackade sin vän Gandalf och vandrade vidare

Solen värmde och Rödluvan satte sig i gräset och njöt. Sedan frågade hon Vårdrottning om hon hade hittat lappen.

Nej, svarade Vårdrottningen men kanske lösenordet är blomdoft.

Men lösenordet var inte blomdoft heller.

Rödluvan sa: "Har du hittat lappen med lösenordet till julservern?" "Nej", svarade Hösten, "Men kanske lösenordet är höstlöv".

Men det var inte höstlöv heller så Rödluvan vandrade vidare.

Solen höll just på att gå upp och färgade himlen i de vackraste färger. Och Rödluvan beundrade de fina färgerna

Solen sa: "Jag har inte lappen, men lösenordet kanske är solglimt". Men det var inte solglimt heller.

Månen sa: "Jag har inte hittat lappen heller men kanske lösenordet är månförmörkelse. Inatt skall det bli en sådan så jag rekommenderar att titta på mig då".

Och Rödluvan tittade på månen. Den blev kopparfärgad det var mycket vackert. Men lösenordet var inte månförmörkelse.

Stjärnorna sa: "Nej det finns ingen lapp här men lösenordet är kanske galaxen.

Sedan föll det en stjärna och då fick Rödluvan önska sig något. "Jag önskar att jag skall få reda på lösenordet" sa Rödluvan. "Dags nog får du reda på lösenordet" svarade stjärnorna.

Rödluvan frågade sina vänner, molnen om de hade lappen. Men de hade inte den. Molnen sa: " kanske lösenordet är himmelen".

Men det var det inte det heller. Och Rödluvan lade sig i gräset och tittade hur de vackra vita molnen seglade förbi ovanför henne.

Rödluvan åkte på havet i en vacker båt till till en vacker ö. Där vilade hon en stund men sedan fortsatte hon  resa till sina olika vänner. 

Kvack-kvack vad kul att du kommer, kvack- kvack, har du mera bröd, kvack kvack, vad fint väder vi har idag. Jag tror att lösenordet är kvack-kvack." 

Rödluvan blev lite trött av alt kvack-kvcka pladder och gick vidare till sina vänner gräsänderna

Men hannen hade inte heller någon lapp och han sa: "Kanske min fru har den, hon är därute med ungarna.

Förresten, så tror jag att lösenordet är ankunge", sa gräsandshannen.

Och änderna blev glade att Rödluvan kom med bröd. Ungarna hade just själva lärt sig äta bröd.  Mamman och ungarna hade inte heller lappen och ungarna pep  i kör att de trodde lösenordet var ankbröd.

Sedan sa andmamman: "Men du kan fråga småfåglarna i träden om de vet var lappen finns.

Lösenordet är nog jordnötter sa talgoxen medan han mumsade vidare på nötterna.

Skatorna som satt på marken under fågelautomaten visste inte heller var lappen var. "Kanske ekorren därborta har grävt ner lappen". Sa skatorna.

"Nej, jag har inte grävt ner någon lapp. Jag gräver bara ner nötter och frö så att inte skatan äter upp dem för mig.

Jag tror att lösenordet är kottar".

Sedan sa ekorren: "Fråga träden om råd, de vet mycket". Det skall jag göra". Sa Rödluvan. Och hon frågade olika träd om råd. Alla susade dem med goda råd men de hade inte det rätta lösenordet.

Men lösenordet är nog honung".

Och biet fortsatte suga nektar ur blommorna. "Du får gärna komma närmare" sa biet till Rödluvan, Jag sticker inte dig, du är en god vän.

Och Rödluvan gick närmare och kunde få biet med på bild.

Men björken hade inte lappen men den viskade med sina löv: Gå dit bort i skogen där har jag sett vargar,  hundar och katter. Kanske någon av dem kan nosa sig fram till lappen.

Förresten, så tror jag att lösenordet är björksaft".

"Kan du nosa upp lappen till lösenorder" sa Rödluvan. Hunden svarade: "Jag har nosat och spårat dagarna i streck men kan inte hitta lappen.

Men jag tror att lösenordet är hundgodis. "Har du en godis" frågade hunden och började sitta  fint i gräset.

Inte hade katten någon lapp heller men han sa: "Lösenordet måste självklart vara musen".

Rödluvan klappade katten. Han hade så mjuk päls. Och ville gärna bli klappad mer men Rödluvan behövde vandra vidare.

Vargen sa: "Lösenordet måste ju vara Rödluvan. Rödluvan sa: "Är det säkert att lösenordet inte är mormor. Då började vargen tveka och sa: "Ja, det var nog mormor".

Sedan ylade vargen en visa åt Rödluvan och när de skiljdes åt sa vargen. "Du kan väl komma och hälsa på flera gånger". "Det skall jag göra" sa Rödluvan, "men nu måste jag vidare.

Från dubbeldäckarens  övre våning kunde Rödluvan se alla djur väl. Då tittade en giraff in genom bussfönstret. Den hade ju så lång hals så den kunde titta in på övre våningen av bussen.

"Jag tror lösenordet är safaripark" sa giraffen. Men det var det inte. då sa giraffen. När du sedan stiger av bussen följ då en stig där det finns ett spår av tigertassar. Följer du det spåret så kommer du till tigerland och tigrarna kan säkert hjälpa dig. 

en ståtlig tiger hälsade henne välkommen och sa: "Jaha du söker alltså tefter ett lösenord. Jag tror lösenordet är randig".

Men det var det inte heller. Rödluvan hälsade på tigerns andra 3 kompisar som också bodde i Tigerlandet på Kolmården Sedan sa hon adjö och resta hem igen.

Hästen sa: "Vi har ingen lapp men vi har fina stigar här att trava på. Kanske lösenordet är havre".

Men det var det inte. Rödluvan tog en tur med häst och vagn och tittade sig omkring på Gammlia. Solen lyste och hon satte sig sedan sedan på en bänk och åt glass innan hon vandrade vidare.

Kon var en fjällko och Rödluvan hade mött kon varje år på Gammlia. Kalven var upptagen med att dia och kon stod och drömde om gröna sköna ängar med saftigt fint gräs.

Kon hade inte lappen heller men hon sa: "Lösenordet är nog mjölk".

Men inte heller det var det rätta lösenordet.

Någon lapp hade inte fåren men de sa: "Lösenordet är nog ull".

Nej inte var det rätt och dessutom var ju ordet ull för kort för att duga till ett vettigt lösenord.

Kycklingarna sa: "Lappen kanske sitter i ett påskägg och vi tror att lösenordet är kuckeliku".

Sedan pep kycklingarna i kör en trevlig sång. Rödluvan åt ett påskägg och gick sedan vidare.

Rödluvan pratade bl. a. med blåsippan. Blåsippan sa: "Böj dig ner och sätt dig på knän så skall jag viska lösenordet i ditt öra.

Rödluvan böjde sig ner och beundrade den vackra blomman på nära håll och blåsippan viskade: "blomdoft."

Men det var inte heller rätt

Lokomotivet sa att det inte fanns lappar som skräpade på tåget för tågat städades ordentligt. Men den trodde att lösenordet var tuuut".

Nej tuuut var inte rätt. Rödluvan steg på tåget och lade sig för at sova medan hon hörde det melodiska dunkedunk av hjulen mot rälsen.

Båten trodde lösenordet skulle vara masten. Men det var det inte.

Och Rödluvan åkte båt till  sent på natten. Sedan for hon till hotellet och lade sig och drömde sköna drömmar.

Vi har ingen lapp här heller. Om det inte är så att mina björnbröder åt upp lappen. Men de hade inte ätit upp lappen. Ungbjörnen sa: "Lösenordet är nog blåbär.

Rödluvan tog några bilder av björnen och hans bröder och traskade vidare.

Lösenordet kanske är frukt". Sedan visade han och de andra lemurer upp lite konster och sedan satta dem sig på staketet och sa i kör. "Lycka till Rödluvan".

"Tack", sa Rödluvan och vandrade vidare. Det fanns flera djur på Skansen som hon ville prata med. Men krokodilerna bara sov så med dem fick hon ingen kontakt. Men de hade knappast sett lappen när de bara sov.

Tunnelbanetåget tyckte lösenordet borde vara biljett. Utan biljett fick men ju inte åka tunnelbana, så biljetten måste vara det rätta lösenord. Men det var det inte.

Och Rödluvan åkte kors och tvärs genom Stockholm. Träffade människor, djur, blommor och saker. Alla ville hjälpa Rödluvan men ingen av dem hade lappen med lösenordet.

Bussen tyckte självklart att lösenordet borde vara busskort. Men det var inte heller rätt.

Rödluvan tyckte det var skönt att åka buss för hon hade vandrat så mycket och hade blivit trött i benen.

Nu skulle hon hem. Men på vägen hem skulle hon först besöka sin vän Räven. Räven bodde i skogen i närheten av hennes bostad.

Räven sa: "Ja, jag har hittat lappen" Rödluvan sa: "Var hittade du den?"  Räven svarade: "I källaren där spökservern står". Rödluvan blev blek och tänkte: Nu är allt förlorat och den elaka servern vet lösenordet.

Sedan svimmade Rödluvan. Men Räven väckte henen till liv igen. 

Jag smyger och spionerar ibland på den elaka burken och såg då att lappen hade blåst in i källaren. Och jag skulle aldrig ha fått ut lappen utan att spökservern skulle ha tagit fast mig. Så jag fick ta till mig list.

Jag lånade den glänsande ljuskulan av Ansuz. Jag vet att spökservern är rädd för ljus. Så jag höll upp ljuskulan så att spökservern blev bländad. Sedan fick jag vara snabb och roffa åt mig lappen och springa därifrån.

För all del" sa Räven, och han morrade en glad truddelutt medan han följde Rödluvan på stigen i skogen.

Mörkret började falla och allt färgades i blått. Det var "Blå timme".

Rödluvan sa adjö till Räven som gick in i sin varma håla. Rödluvan sa: "Jag kommer till dig på julafton med en julklapp".

~>jultomten
~>********

Last login: 24 Dec 2002 from jultomten
Sun Microsystems Inc. SunOS 5.8  Generic February 2000

Welcome to me
julserver:~>

Rödluvan blev alldeles varm av glädje. Nu var hon inne och kunde se vilka julklappar hon skulle dela ut och kunde göra många glad.

Men eftersom det här är bara är en saga och alla förstås blivit nyfikna på det rätta lösenordet så kan jag ju tala om det. Titta noga på bilden ovan. Det är det som är på bilden som är lösenordet. Men kom ihåg en sak. Sagan är  bara på låtsas, tala aldrig på riktigt om vad ditt lösenord är".