Ansuz och ljuskulan. Wilhelmina Schedin

		Rödluvan bodde fortfarande i den lille byn i skogen som hette Skogsby. Hon bodde där med sin make Svartluvan. Och med deras vän den vise Ansuz. Tyrannen som var en robot på ett internet företag regerade fortfarande i byn med järnhand. Men nu hade byborna Ansuz att gå till när allt blev för svårt.

		Det var kallt. Rödluvan gick hem genom skogen. Där var så kusligt mörkt så man kunde bli rädd. Men något ljust dök upp i skogen. Det hade fyra ben och viftade på svansen. Det var en Golden Retriver och den tittade på Rödluvan med sina stora snälla ögon och sa: "Var inte rädd, jag går ju här i skogen och vaktar dig". Rödluvan hade lärt känna Retrivern på sommaren. Och hon mindes att hunden satt i skuggan i gröngräset.

		Fjällräven, som var en kvinna i en vindtygjacka av märket Fjällräven, var inte rädd för Tyrannen. Hon följde en vårkväll med en IT ansvarig in i den mörka källaren och hälsade på Tyrannen. Och Fjällräven bara skrattade och sa till Tyrannen: "He he, he, vad du är dammig" Ja, Tyrannen var täckt med ett lager damm. "Du borde komma ut i LJUSET och damma av dig. Det skulle du må bra av". sa Fjällräven.

		Snön, som kom redan i oktober hade försvunnit. Men det var frost och dammen var frusen. Rödluvan som var en vandrerska, vandrade runt och stannade vid dammen. Hon stirrade på den frusna damen och det kala landskapet. "Ack", sa hon, "kan inte du Kung Bore komma och klä allt i vitt igen med gnistrande snö. Landskapet ser så ödsligt och kallt ut".

		"Visst kan jag det", sa Kung Bore. Och han målade allt med gnistrande rimfrost. Kung Bore pyntade träden utanför Ansuz och Rödluvans fönster med ispärlor som gnistrade och lyste i alla regnbågens färger. "Det måste vi sätta i byns hemsidan", sa Rödluvan Men åter hade Tyrannen slagit till. Nu var hemsidan till byn nere. På den stod ju all information byborna behövde. Plus att där fanns länkar till Rödluvans fina bilder om naturen i och runt byn som alla blev glada över att se på. Ingen visste vad som kunde ha hänt med hemsidan.

		De gick till Ansuz om råd. Ansuz var en en riktig vän. Han var klok och kunde alltid ge tröst när allt blev för tungt. Man kunde dela med sig av både glädje och sorg till honom. Ansuz kunde fort se vad som hade hänt. Datorn där hemsidan låg var smittad med virus. Och datorn var mycket sjuk och försökte smitta ner de andra datorer i byn, vilket som tur inte lyckades. Det fanns som tur et botemedel så datorn blev frisk igen.

		Rödluvan villa gå till Räven och prata om vad de skulle göra till jul. Nu var det kallt och Räven hade gömt sig i sin varma sköna håla och hade det mysigt där. Det var lite kusligt att gå ut i mörkret. För i mörkret såg Tyrannen ju sin chans att göra ont. Och eftersom snön hade försvunnit var det ju ännu mörkare. Men Ansuz sa: "Titta ut, månen lyser och den skall leda dig genom mörkret.

		När Rödluvan återkom från besöket hos Räven sa Ansuz: "Kom så skall jag visa dig någonting. Jag har en glaskula som kan sprida ljus. Så fort en människa tar i kulan och tänker på det goda, kommer kulan att glöda och sprida både ljus och värme". Rödluvan sa: "Jag tänker på min man, och på dig som alltid gör mig så glad". Då började kulan glöda och sprida ljus.

		Sedan tänkte Rödluvan på den elaka tyrannen som var en robot. Kulan började då glöda så starkt så man knappt kunna titta på den. Sedan exploderade den och allt blev mörkt och svart. "Oj då" sa Rödluvan, "Har jag nu förstört kulan?" "Nej då", svarade Ansuz. Kulan finns kvar. Den exploderade inte på riktigt, utan det var bara ljuset i den som försvann.

		Rödluvan sa: Var kommer ljuskulan ifrån? Ansuz svarade. Den kom från en stjärna i rymden, jag skall visa dig en bild hur det såg ut när den kom svävande i rymden. "Oh, så häftigt", sa Rödluvan. "Men hur kommer det sig att kulan just landade här i byn?" Ansuz svarade: "Därför att den här byn är i stort behov av ljus. Vi kan inte låta mörkret ta makten".

		Ljuset skall övervinna mörkret Men då måste vi tro på detta

		Flera bybor kom och tittade på kulan. Alla tänkte de någon sak som var god och då lyste kulan även för dem. Det blev åter kväll och solen gick ner. Himlen brann i vackra färger och byborna bad en stilla bön till Skaparen att ljuset skulle få återkomma.

		Det blev natt och under natten målade Kung Bore hela byn i vitt. På morgonen var det ljusare i byn av all snön som hade fallit. Och det blev inte så mörkt på natten mer. Julgranen, som var en permanent gran var ju redan pyntat med snö. Nu fattades bara lamporna. Men det var då inte advent än "Bara inte Tyrannen släcker granen igen som skedde ifjol" sa Rödluvan.

		Då sa Ansuz: "Nej då, vi får inte tro det värsta". Och han tog åter fram kulan och sa. "Titta på den. Tänk på att det goda skall segra och du skall se att ljuset inte skall ge vika för mörkret. Julen är den mörkaste tiden. Men vi firar ju att LJUSET kom till världen. Hela himlen lyste ju upp av änglar som sjung om ett barn som föddes och skulle ge ljus till hela världen.

		Och så blev det advent. Fredagen före sattes det upp en julgran. Den blev fin och alla i byn gladde sig åt granen. Rödluvan gick till granen och tog en bild av den. Så blev det natt och alla lade sig för att sova. Men Rödluvan råkade vakna vid 4 tiden på natten och skulle titta på granen.......

Svarta, svartaste natten		Oh nej, granen hade ju slocknad, det var helt svart. Mörka mörkaste svärta. Det fanns inget ljus mer utan bara mörkret. Rödluvan sa: "Ansuz vad gör vi nu! Och Svartluvan är ju inte hemma, han brukar kunna kolla kabeln". "Försök sova igen", sa Ansuz, "Nog skall vi få ljus i granen igen och lista ut vad som hänt. Vi ringer gårdstomten imorgon".

		Två tomtar som arbetade som skogshuggare hade också lagt märke på att granen hade slocknat. De sa till Rödluvan: "Vi skall hugga en fin gran åt dig som du kan ha inomhus och tända. Den kan inte Tyrannen komma åt och släcka". "Ja tack", sa Rödluvan, "Det var snällt" men en inomhusgran kommer ju först närmare jul. Medan utonhusgranen den vi har i Skogsbyn lyser alla mörka nätter för att lysa upp i mörkret ute". Ja, det är sant, sa skogsarbetartomtarna

		En pappa var ute med sitt lille barn. Barnet skulle få titta på julgranen men nu lyste den inte. Men lyktstopen lyste och tusental kristalliserade snöflingor lyste upp snön. Ansuz sa: "Titta på gnistorna de är som små ljus och när man går förbi dem börjar dem röra på sig och de dansar på snötäcket". Pappan och barnet tittade på gnistorna. Och de blev glada av de små ljuspunkten som naturens Skaparen hade strött ut.

		Och det som naturen gav kunde Tyrannen inte nå eller förstöra. Sedan sa Ansuz: "Nu tar vi fram ljuskulan igen. Tänk på något som kan lysa i mörkret". Kulan började lysa igen med ett varmt vackert sken och sorgen om granen kändes då inte lita stor.

		Och byborna pyntade sina hem inför advent och tände ljus. Och Rödluvan läste upp en dikt om ljus. Ett ljus i mörkret säger att jultiden har kommit. Ett ljus i mörkret talar om att vi får vara tillsammans känna värme av ljuset som brinner och av varandra. Och att mörkret skall ge vika När ljuset brinner i våra hjärtan

		Byborna pyntade sina balkonger och trädgårdar med små lampor. Och gatorna lyste upp av detta och det såg så mysigt ut med alla lampor. Ljus i mörkret i julmånaden, december

		Inne hos Ansuz lyste det en adventstake. Och det fanns julblommor. Och på väggen hände en mysig vers Snön faller sakta Mörkret faller tidigt Kyla ute värme inne Mörker ute men ljus inne

		Det var mysigt att bara sitta och prata eller meditera i ljuset av stearinljusen och av den elektriska avdentstaken Rödluvan ville helst inte gå ut på den mörka gården där granen hade slocknat. Det var skönast att sitta härinne. Och tomten på byrån läste ur bibeln om ljusets barn som föddes i ett stall.

		Den ny morgon kom. Tunga gråa moln hängde över Skogsby. Men i öster fanns det ljus. Solen gick upp och färgade himlen i orange och lila. Skulle den ena gårdstomten dyka upp och laga belysningen till granen? Hur som helst så var det ju morgon och det fanns dagsljus. Men dagarna blev kortare och kortare och mörkret föll tidigare.

		Det var den första advent. Rödluvan följde Ansuz råd att ringa gårdstomten som lovade skicka en annan tomte för att kolla läget. På eftermiddagen kom det en tomte vandrade med en lykta. Han sa: "Jag är en elektriker och kommer för att kolla granen". Pappen och den lille pojken var också ute och de tittade på. Tomten stängde av strömmen till granen och lyktstolparna och han började greja i ett hål på marken. Det var ett allvarligt fel och han bytte ut något. Sedan gick han tillbaka till huset för at slå på strömmen igen, vad skulle nu hända....

		Granen började lyse igen. "Oh, jippiiii! Skrek Rödluvan, som hade tittat på från fönstret. Och hon klappade i händerna. Den där tomten som var elektriker var värt en applåd! Sedan sa hon "Oh Ansuz, jag är så glad jag följde ditt råd och ringde gårdstomten". Nu var det ljust på gården igen. Och alla i byn blev så glada. Nu fick även den lille pojken och hans pappa se granen lysa.

		Rödluvan gick ut och kollade på granen och tog några bilder. Granens belysning strålade ut ett varmt sken över gården och på Rödluvans ansikte. Och även på hennes luva ;) Åter hade ljuset övervunnit mörkret

		Den här första advent slutade bra. Och byborna tände det första adventljuset. Men på bilden visas det fyra. Även ljuskulan lyste igen, därför att det fanns hjälpsamma tomtar som hade lagat belysningen till granen. Och varje god gärning ger ett bidrag till LJUSET som vi alla så väl behöver.

		Nu var det den 13 december. Lucia kom med ljus i håret. Ute lyste den strålade stjärnan. Och stjärnorna hade strött ut gnistrande silver på snön. Nu var det nästan mörkt hela dagen men stjärnorna och gnistorna på snön lysta upp. Och Luciorna sjöng om ljuset som skulle återkomma. Och om den strålande stjärnan och barnet i krubban.


Julen närmade sig och det blev dags för Rödluvan att vara tomten och gå runt till stugorna och leverera julklappar. Så att de fanns på plats i hemmen till julafton.		Men en del saker blev ju tunga att bära. Rödluvan behövde en hjälpreda. Gråluvan ställde upp. Han sa: "Jag kan hjälpa dig bära de tyngre sakerna. Han följde Rödluvan på vandringen till stugorna med en extra stor säck på ryggen.

		Men det fanns ett rött paket med guldstjärnor på i tomtens säck. Det var ju till Rödluvan-tomten själv. Oh så nyfiken hon blev. Men Ansuz sa: "Nej, du ska inte få veta vad som finns i paketet. Det får du först veta när det är jul". Det här paketet var än så länge en hemlis. Rödluvan log, och hon myste.

		Nu var det den tredje advent. Rödluvan var tillsammans med Svartluvan till en mysig adventfika i samlingslokalen. Det var roligt att träffa grannar och kära bekanta där och sitta och mysa i skenet av stearin ljus. Och nu var det tre ljus tända i adventstaken. Nu var det bara en vecka kvar till jul.


En dag mötte Rödluvan hennes 2 vänner solen och månen		Dessa brukade ofta vara hennes följeslagare på vandringarna. Och de spred ljus när det fanns mörker.
		Nu var det den inte många dagar kvar till jul. Svartluvan hjälpte Rödluvan med belysningen till granen och sedan klädde Rödluvan granen. Nu blev det så ljust och så mysigt i vardagsrummet. Nu fattades det bara paket under granen. Men det var för tidigt än. Julpaketen var väl gömda på ett hemligt ställe. Men Rödluvan viskade till Ansuz: "Jag såg av en slump något jag inte skulle fått se. Nej jag skall inte tala om vad jag såg. He, he, he" ;)

		Den elaka tyrannen såg till att Rödluvan blev beskylld på nätet för något hon inte hade gjort. Det hela höll på att förstöra julen för henne. Men det fanns en högre makt som visste allt. Skaparen visade himlen för Rödluvan i sina vackraste färger och sa att det skulle ordna sig. Inte heller nu kunde mörkret ta makten.

		Och Skaparen såg till att det ordnade sig. Han sände en ängel till jorden som var omgiven av ljus. Den berättade sanningen och och gav tröst till alla som sörjde. Ängeln sade till Rödluvan: "Du får intet tappa tro på människor, det finns dem som är gode. Och ljuset skall lysa över alla som vill göra det goda. Rödluvan bad en tyst tackbön.


Nu dök det upp en glad tomte bredvid julgranen. Ska det bli julklappsutdeling nu? Näääääääääää, inte än :=)		Nu kom julbocken till Rödluvans hem. "Du får bo under granen", sa Rödluvan. "Jag tackar och bockar", sa bocken. ;-)
		Rödluvan for på stan för att julhandla de sista sakerna. Då dök det upp en reporter från Västerbottens Folkblad. Han bad intervjua Rödluvan med dagens frågan. Frågan var: "Längtar du efter Midsommar?". Det kläckte till i huvudet på Rödluvan, Ljuvliga minen kom. Ljus, värme, grönt gräs, glada människor. Ljuvliga sommar!

		Rödluvan svarade "Ja, för då finns ju ljuset som vill alla så väl behöver". Sedan tog reportern en bild på Rödluvan som skulle komma i tidningen. Du milda! Nu blev Rödluvan berömd :=) Men bilden här bredvid är INTE tagen av Folkbladet. För de har ju copyright på deras egen bild.

		Viktor Rydberg skrev i sin dikt: Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Och månen lyste och snart skulle det vara jul. Bara en natt kvar till jul.

Nu var det juldagen. Det var 24 grader kallt. Himlen var grå och det snöade lite. Sidensvansarna kom i flockar och åt av bären de satt i träden och åt. Sedan satte några sidan sig på taket mittemot för att vila.

		Det var 24 grader kallt. Rödluvan behövde ju inte bekymra sig om kylan. hon hade ju sin varma jacka med den stora luvan. Rödluvan tog ut sparken och for till affären för att handla. Då mötte hon tomten med Renen Rudolf på affären. Tomten sa: "Jag kommer snart med klapparna Rödluvan blev glad att få träffa tomtens ren, Rudolf. Det var ju längesedan hon hade varit i fjällen och mött renar.

		Det var skönt att ha sparken så Rödluvan slapp bära tungt. Det snöade lite och det blev aldrig riktigt ljust. Det var den s.k. "Blå timmen" hela dagen. Blå timmen är när skymningen kommer och snön färgas blå. Rödluvan mötte även sin vän den Golden Retriver i skogen. "God Jul käre vän" sa Rödluvan "Vov-vov" sa Retrivern, och viftade på svansen

Rödlvuan firade nu jul med Gråluvan, Svartluvan och Ansuz. Först åt de en massa god julmat och tände ljus vid och runt matbordet. Det fanns skinka, äppelmos senapssill,. löksill, potatis, rödbetssallad, ägghalvor med kaviar, gravlax. rökt lax, rödkål, prinskorv och köttbullar. Det blev julmust och Coca Cola till maten och allt smakade så gott.

Tomten kom med sin ren Rudolf och överlämnade paket. Tomten lastade ut alla paket under granen. Tack tomten, tack Rudolf, sa Rödluvan. Oj då, julbocken råkade hamna under alla paket! Men det tålde han.

		Sedan var den stora stunden inne att det skulle packas upp julpaket. Rödluvan fick en bok med många sagor. Hon var ju själv en sagofigur. Sagen om Rödluvan och vargen fanns ju med i boken. Men den här Rödluvan känner bara snälla vargar. Det fanns flera presenter för Rödluvan, bl. a. en CD skiva, presentkort till CD och några böcker med visdom och citat.

		Rödluvan fick nu öppna det röda paketet som var från Ansuz. Och ur paketet kom den glänsande genomskinliga glaskulan. "Men oj då"! Utropade Rödluvan: "Skall du ge bort din ljuskula? Men tack så mycket!"

		Det blev många paket att packa upp Rödluvan gav pengar uppdelat och nerpackat i massor paket till Gråluvan. Så Gråluvan fick sitta och packa upp ett bra tag :=) Svartluvan fick presentkort, chokladask och 2 st CD skivor. rödluvan fick också en chokladask. Och kolla hur det såg ut när alla paket var uppackade.

		Ansuz fick en fil. Filen innehöll den här sagan. Ansuz sa: "Hur bar du dig åt att göra den här sagan?" Rödluvan sa: "Jag gömde mig i min stora luva och sprang omkring med kameran. Klick! Månen. Klick! Soluppgång. Klick! Julgran. Klick! Adventstaken. Klick! Lucia. Klick! Snö. Klick! Julmat. Klick Julpaket Klick! Räv. Klick! Tomten och ren. Klick! Ljuskulan.

		Efter att julklapparna var uppackade och skräpet bortstädat blev det mysstund med att prata dricka en läsk och njuta av julklapparna. Rödluvan råkade sedan titta ut genom fönstret och ropade "Åh, titta så vackert det blivit! Kung Bore målat allt med rimfrost. Rödluvan gick ut för att fotografera . Julgranen var så vacker. Och det fanns rimfrost på varje kvist och på himlen lyste det stjärnor och sedan kom även månen fram. Det var kallt men Rödluvan var ju varmt klädd och hon bad en tyst tackbön till Skaparen för all skönhet hon fick se.

Naturens vackra konstverk som Skaparen gjort

		När Rödluvan kom in sa Ansuz "Nu skall du försöka få kulan att lysa". Rödluvan tänkte på en massa goda saker och på den fina julen hon hade och då började kulan lysa. Ansuz sa: "Nu är det meningen att du med den har kulan skall sprida ljus i din omgivning. Du märker själv när detta behövs. Men du skall även sprida ljus med den till dig själv".

		En gråmulen dag i februari fick Rödluvan en försenad julklapp som inte funnits i lager. Julen vara till påsken :-) Det var ett vackert blått paket som innehåll blåa saker, Helly. Hansen sockar. Något som var bra att ha i vinterkylan.

		Wilhelmina Schedin 2016-03-08