Byborna odlade sin mark och gjorde fint i byn med blommor och träd. Gräset var grönt och frodigt. Hundar och katter sprang glatt omkring vid stugorna och fåglarna sjöng i träden.

Men byn var lite efter sin tid. De hade inte Internet, vilket behövdes för att kunna kommunicera med världen.

Rödluvan bodde i den lille byn i skogen som hette Skogsby. Hon bodde där med sin make Svartluvan och de levde ett lyckigt liv.

En dag sa Svartluvan till Rödluvan: Nu skall vår by bli modern, vi skall få Internet. Rödluvan blev ju glad. Och alla andra bybor blev också glade.

När allt var klart och Internet på plats började bekymren. Internetleverantörens direktör blev ju ledare nu och han styrde byn med järnhand.

Bara ugglan som var IT ombud fick föra talan för de andra bybor.

Men när Ugglan skrev till honom och ville ha saker gjort, fick han aldrig något svar och därför blev det problem på alla sätt.

Rödluvan hjälpte den kloka Ugglan med olika test så att Ugglan fick ett bättre underlag och kunde bevisa att Tyrannen verkligen hade gjort fel.

Men vad hjälpte det när. Tyrannen inte åtgärdade problemen.

Ingen av byborna hade sett Tyrannen. För han bodde i en mörk grotta dit ingen kunde komma. Han var ingen människa utan en robot med otäcka glödande kanter.

Fy, så läskig han såg ut, vem som helst kunde ju bli rädd. Men Räven var inte rädd för Tyrannen.

Räven var så listig och kunde smyga omkring och spionera utan att Tyrannen visste om det.

Räven såg då att Tyrannen var svart och dammig varelse som stod i ett hörn av den smutsiga grottan. Golvet var lika smutsig och svart som Tyrannen och väggarna var målade i spygrönt. Så man mådde riktigt illa när man tittade in där.

Eftersom Räven var listig och kunde spionera i hålan kunde hon lista ut vilka elakheter Tyrannen hittade på, och på så sätt varna byborna. Tyrannen grävde djupa gropar i byn med tanka på att någon skulle ramla ner där. Men räven hade varnat byborna att inte gå för nära hålen, så ingen ramlade i. Byborna lade igen hålen och sådde nytt gräs.

Men då såg Tyrannen till att gräset inte växte. Så marken i byn var brun och ful hela sommaren.

En annan gång hade Tyrannen grävt av en telekabel så hela byn blev utan telefon och Internet. Och eftersom det var helg fanns det ingen att nå genom en mobiltelefon heller. För alla hade ju ledig.

Sedan blev det mailservern som inte fungerade och elaka spammare kunde utnyttja detta och bomba ner alla bybor med skräp-mail och då slutade mailservern  att fungera p.g.a. överbelastning. Något skydd mot cyber attacker fick byborna självklart inte.

En annan gång hade Tyrannen spritt ett elakt datavirus så att de flesta bybor blev sjuka. Men Rödluvan, Svartluvan och Räven klarade sig för dem hade skydd. De var vaccinerade.

Hunden var duktig, men Ugglan hade ju en gång i tiden studerat tekniskt datavetenskap på universitetet. Men hunden vad bra på att skälla på tyrannen vilket var bra. Men hunden fick inte heller svar om felen var åtgärda och även han fick kämpa och tjata.

Tiger visade sina klor rejält mot inkräktaren. Och Rödluvan fick som tur behålla sitt IP nummer

I den mörka natten for det en lastbil. Ingen visste om att lastbilen for på de mörka, dimmiga vägarna utanför byn. För alla bybor sov. Bilen hade kört den långa vägen från Storstaden till den lille byn i skogen. Bilen stannade utanför Rödluvans hus. Det var sent men Rödluvan och Svartluvan var vaken än. Ur bilen steg en vis man. 

Rödluvan hade träffat Ansuz förut när hon hälsade på i Storstaden på semester.

Rödluvan och Svartluvan blev glada när Ansuz kom. Ansuz skulle bo i deras hus. Rödluvan inredda det finaste rum hon hade åt Ansuz.

Ansuz visste redan om alla problem i byn. Nu skulle han bo här och hjälpa byborna när de fick allt för många problem.

Den kloka Ansuz lärde Rödluvan allt om nätverk och Internet, så nu hade hon nästan lika mycket kunskap som Ugglan och kunde nu hjälpa den vita hunden med råd. Och den lille hunden var glad för Rödluvans hjälp.

Och en dag fick Rödluvan beröm på webben av hela byn för insatsen med att finna ett skumt fel på nätet.

Ansuz gav även byborna kloka råd och blev mycket populär.

Men när Tyrannen fick reda på att Ansuz spred kärlek och godhet i hela byn blev han förgrymmad och han sabbade namnuppslagningen för IP numret till Ansuz dator. Men Ansuz märkte ju snabbt vad som inte fungerade och avhjälpte felet.

Tyrannen märkte att hans onda krafter inte bet på Ansuz, han blev rädd för Ansuz och vågade inte plåga honom mer.

Men det här blev för mycket för Rödluvan. Sorgsen traskade hon in i skogen. Det var vinter och bitande kallt och hon frös.

Rödluvan hörde hur det prasslade i buskarna. Var det Tyrannen som kom smygande efter henne? För ryktet hade spritt sig att Tyrannen gjorde illa alla som vågade gå in i skogen. Det prasslade ännu mera i buskarna och sedan……….

HOPPADE något på Rödluvan! Åh, så rädd hon blev

Men då sa en röst: ”Var inte rädd, jag är den snälla vargen. Och du och jag är ju med i samma saga, så vi känner ju varandra redan. Då blev Rödluvan jätteglad och klappade vargen och Vargen sa: ”Var inte rädd för Tyrannen. Jag skall skydda dig. Om någon rör dig så kommer jag och är jag vid din sida och skyddar och försvarar dig.

Vargen sa till Rödluvan: ”Du måste kämpa och påverka byborna och sedan tillsammans kasta ut Tyrannen. Det finns gott om andra Internet företag som kan sköta nätet och servern åt Er.

Från och med den dagen kunde Rödluvan vandra i skogen utan att vara rädd och njuta av den gnistrande snön. Och hon träffade en släkting till vargen, en vacker svart hund som alltid viftade på svansen och tröstade Rödluvan.

Även rävhonan i skogen hjälpte till. Hon spionerade på alla fel som Tyrannen framställde för att göra livet surt för byborna. Och det blev bestämd, Tyrannen skulle bort den dagen Vårdrottningen skulle komma.

Men de hade inte räknat med nya elakheter. Tyrannen regerade ju också i grannbyn som hette Ängsbyn. Och utan grannbyns hjälp kunde de inte få ut Tyrannen som nu fick behålla makten.

Den lille hunden som skulle föra talan för byborna med Tyrannen blev nu arg och skällde som attan. Men vad hjälpte det. Dagarna gick och Tyrannen fortsatte hålla byn i sitt järngrepp. Ibland frös Rödluvan i snöstormen ibland grät hon tyst i skogen. Men då kom, den svarta hunden och muntrade upp henne.

"Titta så bra jag kan hoppa" sa den. Och då skrattade Rödluvan. Det var som om det blev sommar gräset blev grönt igen.

Det blev jul och byborna satte upp en fin gran mitt i byn. Det började snöa och granen blev pyntad med snö och den var mycket vacker. Och snön gnistrade i skenet av julgranens lampor. Men inte heller detta unnade Tyrannen byborna. Han skickade ut en av hans medhjälpare som såg till att lamporna slocknade.

Men Ansuz såg från fönstret vad som pågick och visste därför var felet med lamporna fanns. Dagen därpå berättade Ansuz det för Svartluvan som gick ut och lagade belysningen igen. Sedan tipsade Ansuz om att alla skulle köpa små granar och utebelysning på husen. Och det gjorde byborna.

Och en hel änglakör kom dit och sjöng de vackraste sånger. Det var sånger om kärlek och glädje. Om et litet barn vid namn Jesus som föddes i ett stall. Och det skulle inte finnas mörker mer. Ett evigt ljus skulle stråla över hela värden.

Ansuz hade köpt julklappar åt alla bybor som Rödluvan fick dela ut. Hon hade ju den rätta färgen på sina kläder så hon fick vara tomte. Och det blev den finaste julen byborna någonsin hade upplevd.

Tyrannen höll sig borta från julfesten med Ansuz, dels var han ju rädd för Ansuz och dels tålde han inte ljus.

Vintern försvann och Vårdrottningen kom och gjorde byn till ett paradis. Överallt blommade det och gräsmattorna blev nu gröna.

Men Tyrannen hatade att byborna nu hade det så vackert i byn. Och han hatade ännu mera att byborna nu till hela världen ville berätta hur vackert det var i byn med alla blommor

Men information fick dem i stället genom Ansuz som hade ett egen nät. Ansuz hade förut varit ledare för ett stort Internet företag i Storstaden. Men han hade nu lämnat över denna uppgift till sin son. Och sonen såg till att Ansuz fick all information han behövde.

Och Tyrannen kunde inte hejda att blommorna visade sig i all sin skönhet 

Tyrannen fortsatte förstöra tillvaron för byborna. Några bybor hade planterat fina blommor i lådor och de satta ut dessa lådor framför dörren vid de olika hus. Det var blå-lila blommor som var mycket vackra.

Tyrannen såg till att blommorna och plantorna i blomlådorna vissnade. Men alla vissnade inte. De flesta överlevde.

Tyrannen gjorde dessutom solen så arg så att den började lysa starkare och starkare för att fördriva all ondskan. Och till slut blev solen så het så alla regnmoln flydde och det blev torrt i marken. Och gräset blev brunt på vissa platser.

Men en liten katt som var alla bybornas vän skuttade lekfullt runt i gräset och sa. Gräsrötterna är starka och står emot mycket. Titta hur grönt gräset är här!

Tyrannen skrattade bara med ett elakt skratt och sa att snart hela byn skulle förvandlas till en öken. Men gräset klarade av torkan.

Byborna gick till Ansuz om råd. De sa: "Kan inte du trolla fram regn med din sten." Ansuz svarade: "Nej det är ingen trollsten jag har.

Stenen har däremot ljusets och kärlekens makt och kan med sitt skimrande ljus skapa dessa saker.

Titta på stenen så ska du se att den lyser!

Men om ni vill ha regn måste ni ödmjukt be till vädrets härskare som är vår Gud som bor i himlen." Och byborna bad till Gud och så en dag så kom det efterlängtade regnat och gräset och växterna fick krafterna tillbaka.

Byborna sjöng en lovsång av glädje och tackade Gud.

Byborna undrade om inte Ansuz, kunde fördriva Tyrannen med våld. Ansuz svarade då: "Våld, är ett ord som inte förekommer i min ordlista." 

Man skall i stället använda visdom, takt och tålamod. En gång skall den dagen komma när Tyrannen måste avgå. Då skall jag ta över och ingen skall behöva vara rädd mer.

Men tiden är inte inne än. Först måste vi genomlida en kall vinter till. Men när syrenen åter blommar är byn fri från plågan.

Tack vare Ansuz kloka råd orkade alla stå ut med Tyrannen och gå vidare.

Ansuz skyddade byborna. Och mot Ansuz vågade Tyrannen inte sätta sig upp. Än var han härskare men samtidigt var han en ledare utan vänner. För vem vill vara vän med någon man är rädd för?

Men Ansuz hade många vänner och alla ville vara med honom och hjälpa honom när det behövdes.

Men Ansuz hade en glaskula och i den kunde man se fina ljusa saker. Och om man tänkte på goda saker och på goda människor började kulan lysa. Och mitt i kalla vintern fick alla fira jul med ljus och budskapet att Jesus föddes och skulle sprida ljus över hel värden.

Medan man med grymhet stöter bort sina medmänniskor och man kommer då inte att få hjälp och blir ensam.

Undvik det onda och eftersträv det goda. Detta var Ansuz råd.

Wilhelmina Schedin 2016-03-08