Det stod allts� ett telefonnummer p� Agnes halsband. Nu skulle vi bara ringa upp �garen som d� skulle de komma och h�mta katten. Och s� var det hela ordnat igen..... TRODDE vi!

Men n�r vi ringde fick vi inget svar. Hmm, kanske �garen var tillf�lligt ute, vi kunde ringa senare. Men hur vi �n ringde, och ringde s� svarade ingen. Det h�r var ju m�rkligt. �garen kunde knappas ha �vergett katten med avsikt. Agnes hade ett m�rke i ena �rat s� det m�ste vara en registrerad raskatt. Agnes var m�rkbrun brokig och hade lite l�ngre h�r �n en vanlig korth�rig katt men var allts� inte riktig l�ngh�rig.

Agnes gick runt i v�r l�genhet och inspekterade varje vr�. Vi ringde polisen och anm�lde att vi hittat en katt med namnet Agnes och vi gav polisen telefonnumret och numret p� kattm�rket. Polisen sa att de inte hade f�tt in n�gon anm�lan om en s�dan katt och de noterade alla v�ra uppgifter.

Nu hade vi pl�tsligt en ov�ntad g�st p� ny�rshelgen. Men hur skulle vi g�ra. Vi hade aldrig haft en katt f�rut. Jag gick �ver till den villa�garen som hade en katt som hette Elon. Jag fick kattsand och torrmat av henne och vi k�pte en burk kattmat p� Konsum som hade kv�lls�ppet. Vi hade ju ingen kattl�da heller s� vi bad om en l�g kartong p� Konsum Vi gjorde i ordning kattl�dan, men Agnes satte sig aldrig i den. Accepterade hon inte sin provisoriska l�da?

Hon accepterade kattl�dan senare, vilken tur.

Agnes var inte s�rskilt hungrig men hon drack vatten. Sedan lade hon sig p� v�r soffa och sov i n�gra timmar. Vi tittade p� TV och kollade ibland om Agnas var vaken. Men hon bara sov, hon var helt slut. Vi kunde sp�ra var Agnes bodde genom att kolla telefon numret. Hon bodde p� Mariehem en stadsdel bredvid Berghem, d�r vi bodde. Agnes hade g�tt en bra bit. Men varf�r hamnade hon h�r?

Vi undrade hur Agnes skulle reagera n�r hon vaknade, skulle hon kl�ttra i julgranen? Skulle hon leva loppan p� natten? Nej det gjorde Agnes inte, hon var en mycket fin katt. Sent p� kv�llen var Agnes lite piggare och vi skar av en liten djupfryst bit k�ttf�rs, tinade det i mikrov�gsugnen, Agnes var heltokig i k�ttf�rs och satte sig framf�r mikrov�gsugnen, det s�g s� roligt ut.

Nu var det S�ndag 31 december
Vilken annorlunda ny�rsafton det blev!

Jag vaknade med n�got mjukt och varmt bredvid mig. Visst, vi hade ju katt! Det var Agnes som l�g bredvid mig. Agnes p�ls var s� len och hon spann n�r jag klappade henne. Vi steg upp och �t frukost. Agnes kom direkt till k�ket n�r hon h�rde att det var mat p� g�ng. Vi gav Agnes k�ttf�rs och lite kattmat.

Hon �t ordentligt nu och gick sedan p� sin provisoriska kattl�da. Hon fanns sig verkligen tillr�tta hos oss och det var sk�nt.

Agnes var verkligen rolig. Hon hoppade upp p� diskb�nken och slickade i sig vattendropparna fr�n kranen. D� �ppnade Lennart kranen lite mera s� att det rann ner en liten vattenstr�le och d� tittade Agnes s� intresserad p� vattenstr�len och gl�mde att dricka vattnet.

Sedan hoppade Agnes ner och lyckades peta fram ett litet sn�re som r�kade sticka ut ur ett sk�p d�r jag f�rvarade blomkrukor. Agnes lyckades peta upp sk�pet, den var l�tt att �ppna.  Men i det sk�pet hittade Agnes inget intressant. Vi skulle plocka fram dricka ur skafferiet, d� kr�p Agnes in i skafferiet. :-)

Lennart lekte d� och d� med Agnes. Agnes �lskade att ligga p� lur och d� pl�tsligt g� till attack mot en sm�llkaramell som l�g under granen. Den prasslade ju och det var intressant f�r en kissekatt. Agnes tog ett skutt och anf�ll sm�llkaramellen och tog den sedan i tassen och hon lade sig p� rygg och bet i karamellen. Lennart band sedan sm�llkaramellen p� ett sn�re, d� jagade Agnes karamellen.

P� eftermiddagen s�g jag med Lennart en film i TV som hette "Zorros m�rke". Jag kokade en kopp tevatten i mikrov�gsugnen.

Nu �r det m�ndag 1 januari.
Ett nytt �r hade b�rjat.

Vi vaknade av telefonen. Var det �garen till Agnes som ringde? Nej det var katten Elons matte som ringde. Hon ville veta hur det hade g�tt med Agnes. Vi sa att vi hade Agnes kvar.

Vi steg upp och �t frukost och gav Agnes mat och vatten. Agnes gick runt i l�genheten. Vi lekte med henne ett tag. Sedan blev hon tr�tt och lade sig p� s�ngen.

Ove ringde telefonnumret fr�n kattens halsband igen. Nu fick vi �ntligen svar. Men inte fr�n kattens �garen. Det var Televerket som svarade p� ett s.k. telesvar. Det hade blivit inkopplat ett telesvar p� kattens telefonnummer. Telefonisten sa att om det g�ller en katt skulle vi ringa ett annat nummer som hon d� l�ste upp.

P� det numret svarade en granne till katt�garen. Det visade sig att katt�garen var bortrest en l�ngre tid och denna granne hade d� haft hand om Agnes. Agnes hade ofta varit ute och blivit v�n med katt�garens grannflicka. Och flickan lekte ofta med katten och bes�kte sin granne och tog ibland hand om Agnes n�r grannen beh�vde resa bort. Agnes fick ofta vara ute men hade aldrig sprungit bort.

Nu hade granfamiljen och flickan sk�tt om Agnes igen medan �garen var bortrest. Denna granfamilj hade d� �kt skidor p� Mariehems �ngarna. Och d� hade Agnes f�ljt efter dem och sedan pl�tsligt f�rsvunnit. Grannfamiljen hade s�kt och s�kt, och till slut g�tt hem utan Agnes. Och fickan hade varit f�rtvivlad. Hon hade nog s�kert gr�tit.

Agnes hade sedan villat bort sig �ver �ngarna och till slut kommit till Berghem d�r vi hittade henne. Men varf�r hade denna granne inte ringt polisen. D� hade de f�tt veta direkt att Agnes var hos oss. Till slut hade i alla fall grannfamiljen ringt Telia och bett dem koppla att telesvar till Agnes telefonnummer. De var glada att vi ringde och skulle komma och h�mta Agnes efter lunch

Vi gav Agnes lite kattmat. Sedan gick hon en sv�ng p� diskb�nken och det s�g ut att hon t�nkte diska �t oss ;)

D�refter fick Agnes tag i sn�ret till min kapuschong och lekte med den. Jag ville skriva ett brev med d� lade Agnes sig p� brevpapperet. Det var skrattretande :-)

Katt�garens granne kom sedan med sin lille dotter. Flickan var s� glad att Agnes hade kommit tillr�tta. Hon tog katten i sin famn. Och utbrast "Oh Agnes"! Hon h�ll henne h�rt i sin famn och det hela s�g s� k�rleksfullt ut s� jag fick n�stan t�rar i �gonen.

Fickan r�ckte oss en liten glasburk med karameller i och flickans mamma gav en femtiolapp. Den fick Lennart till sin spargris f�r det var ju Lennart som hade hittat Agnes. Karamellerna �r upp�tna f�r l�nge sedan, men burken blev ett k�rt minne f�r oss.

S� slutade d� historien om katten Agnes lycklig. Jag var s� glad att Agnes kom tillbaka till sin r�tta �gare. Och att vi till slut fick veta varf�r den riktiga �garen inte hade svarat i telefonen. 

Aldrig kommer vi att gl�mma Agnes. Vi har fotografier kvar av henne och jag har den har dagboksanteckningarna kvar av v�r lille ov�ntade ny�rs g�st. Och det �r just p� ny�rs afton vi minns henne mest.