[
A | B | C |
D | E | F |
G | H | I |
J | K | L |
M | N | O |
P | R |
S | T | U |
V | W | X |
Y |
Å | Ä | Ö |
Övriga titlar ]
- Ha! ropade hon repulsivt
och virvlade iväg
som ett löv i höstvinden
- Vad svarar man på det?
Jag, fånge i min egen fråga
stod bara där
besvärad av att behöva tänka...
Jag tänker ännu
fyra år har förflutit
Om ord kunde beskriva vad jag kände
vad mina ögon ser hos dig
eller berätta vad allt jag genomlider
var minut som går utan dig
skulle mitt block förmodligen inte vara täckt
med rad efter rad av misslyckade försök
som strukits över
Kanske skulle du skratta
åt orden, men jag skulle åtminstone
ha fått lätta på mitt hjärta
För att bara beskriva, hur jag inte kan beskriva
det förbättrar ingenting
det är bara en förskjutning av problemet...
Så skarp är bilden
så svag mottagningen
Så skarpt minnet
så dålig kontrollen
Så skild, så förlorad...
Fan, nu skall vi strejka!
Blockad och parad
mot pampar demonstrera
rockad; ånyo göra chefen glad
och så behövs vi inte mera...
Spegling av rosor
av livet eller chocken
Kärleken när en rastlöshet!
Inte för att jag vet
- borde jag göra det?
Inte för att jag kan
- det kan ingen kräva av mig
Inte för att jag tycker så
- jag själv kontrollerar mina tankar
Utan för att jag är
och förblir för alltid så trött...
Jag ser mörker
håller handen för ögonen
och ser just mörker
allt förbleknar, blir till enbart
mörker
Snart så kan jag också höra
mörkret
Viskande sin tysthet ut i
mörkret
Skriker ut sin vrede
som är mörker
utan skuggan av ljus
Begränsad
Lustigt att du säger så
jag ser det som en
utmaning, en väg
till en fortsättning
En paus men inte ett
mål
Kanske, men bara
om du ser på mig i
mörker
i ljuset dör jag bort
och blir till skuggor
Så låt mig se dig
utan skygglappar
Jag tror att spänningen finns där
Jag har trott så förr
men bara haft rätt en gång
Hastat mig till misstag
trampat på minor
och fått börja om från gå
med allt fler spillror
Men denna gång, är jag försiktigt, aktsam
Låter knutarna lösas upp
av tidvattnets dyningar...
Jag frapperas
kvävs, chockeras
av de krav som ställs på mig
Har duperats
snärjts, placerats
i en kvav cell; Blankt NEJ!
4.31
Ett tal som utan sammanhang
kan sakna mening
Men som ger fantasin spelrum
Vad menar han egentligen?
Är det ett antal, en tidsrymd
eller klockslag?
Det är i varje fall för sent
för att försöka lösa livets gåta
här och nu
4.35... Och i förändring
Ständigt...
Distans hjälper mig att
hålla; någonting som jag inte kan
säg mig varför misslyckas jag
jämt att hålla avståndet?
Om ingenting annat stämmer
är det ej lätt att fly, när man vet
att ödet ändå finns där...
Blind ser tanke
döv ropar, slutna ögon
Funderar; vem skall svara
svara på de frågor som ständigt bekymrar mig
Utan tolerans, utan nåd
Jag blöder; svarta tankar av sorg
rinner ur mina ådror
Jag sörjer
sörjer dig...
Trots att du aldrig fått veta
att jag älskar dig...
- Vem?
- Varför?
Ord som jag vagt förnimmer igenkännande
när jag läser, men svaret saknas
Vackra ord
Ord som förundrar
Och jag...
Jag undrar
- Vem?
- Varför?
HON
finns inte där
HON
älskar mig inte och har aldrig gjort det
HON
har bara älskat mig i min fantasi
JAG
måste inse det nu
JAG
måste vakna upp ur transen
JAG
måste erkänna det för mig själv...
Sömn blixtrar förbi
framför mina ögon
tankar i amok
i äkta hysteri
Svartvitt brus
surrar i mitt huvud
klarhet är absurt
i en värld av gråblekt ljus
Sommarporlande bäck
strandad våg runtomkring mig
I tanke och eljest
våren som sprang ikapp mig
var ljuv i dess mildhet
men ack vad starkare
är inte sommarens kraft
Jag småler...
Som om någon skulle förstå
blodet som frusit till is inom mig
Kunna läsa mitt krypterade klotter
tankar och ångest
blandade i ett gytter
av svärta...
Bänd mig till människa
skapa mig till existens
vrid mig till kunskap
Tro mig till...
Så vill de förklara - jag bryter
Bristande sanning
Evidently
incidently
but coherently misplaced
Oh, bother!
As if I don't bother enough already...
State me into the force behind
I've never met before
force me into a state of mind
I'll never lose for sure
Blindly, I close my eyes, just to see the noise
Deaf-dumb, I scream aloud, to hear my muffled voice
Jag tror jag låter pennan löpa
löpa som en vilde
Ingen orsak alls därtill
förutom att jag vill det
I vild galopp jag släpper den
att löpa kapp med vinden
och snart som svar ett rop jag hör
som smeker mig längs kinden...
Fasförskjutning igen
jag fasar nu
istället för sen
spänningen dör
den var för skör...
Struggle
to be free
from myself
no one else
Juggle
what I be
Double mind
Please rewind...
Brister
i omdöme
planering och
självdisciplin
Ingen fin planering
bara
arbetsflykt...
- Snälla?
Jag vill inte fullgöra mina plikter
Så länge det är frivilligt
är det roligt
Men när jag tvingas... NEJ!
Går igenom rummet
krymper kring mig
Får panik, skriker desperat
efter luft som andas i
tomma utrymmen
Trycksvärta sotar mig
igenomfylld av svarta nyheter
Morgonsorg!
Blixt i mig
hjärnan krymper till ett eko
jag brister
skakad av det som händer
smärta genomborrar mig
Hjälp mig!
And when I said
I'd dye myself red
you just laughed
But will you still
when you realize
that I did not mean
the word
that you were thinking of?
I'm dying to see your reaction
Blue lightning
strikes silently
but without mercy
When will I be left alone?
Alla hjärtans dag
själv med brustet hjärta
ensam och utan någon
som älskar mig
- Varför?
Jag står i en havsvåg
som blöter mina fötter
djupt svart
tröstar den mig i dimman
obunden ropar den mitt namn
Jag, ett eko av allting omkring mig
ser mig om
i ett försök att finna
Men allt står tomt
Stenarna ligger där -
sedan miljoner år och mer därtill
ändå tror jag mig värdig
att bestämma deras öde
Jorden, miljarder år av ostört liv
före människans tillkomst
Och vi tror oss vara de domare som
har makt att döma planeten till undergång
Är det konstigt om jorden bara fnyser åt oss?
Polygonfån
i trattgrammofon
på rån-lån ifrån
en megafon
skyldig för ozon-
hålet... Eller var det freon
som gjorde oss neon-
färgade?
En dag
jag brister
En dag
Jag skakar bort smulorna ifrån tröjan
En dag
kanske gemensam för oss alla?
En dag
Jag mår dåligt
En dag...
Jag har slutat låtsas
jag har erkänt för mig själv
att jag aldrig blir en människa
Även om några få naiva bekanta
fortfarande tycks tro
att jag tillhör släktet Homo Sapiens Sapiens
- HA! Vilken idioti!
Nå, jag får väl ha överseende med dem
Det tog ju mig en så där
7-8 hundra miljarder år att inse det själv...
Billigt skräp - slitslängs ihop
för radmatning, hungern kvarstår
Jag slet åt mig en sop
mest i självförakt
och började imitera fåniga artister
Själv brister jag i intellektuell
förmåga, utseende, insyn
och allt annat därtill
Vad du vill kan läggas
till min lista
Ryckes mig kroppen
av last eller pina, vånda
eller är det av ångest och saknad
Skakar jag blott
grund av rädsla för livet
Lever mig genom i kärleksblind sömn
- Vakna!
Svinstian morrar åt mig
och ändå är den
mitt rum, min lägenhet, mitt hem
Jag förstår den
Jag skulle nog också morra
ifall någon behandlade mig
lika illa
Men jag orkar inte
Mäktigheten
övergreppar nog mig egentligen
För vilka ord kan jag behärska
lära att följa
min pennas tafatta dans?
Vad rör mina tankar egentligen min omvärld?
Vad bryr de sig alls min tankes gång?
Flyr jag bara
fäktar jag bara blint
i en luft som ändå är tom?
Andas jag död luft
blickar ut i tomhet
och inget mer?
Eller är där mer
bortom min horisont?
Frustration; känner mig
isolerad från verkligheten
Försjunken i en virtuell lögn
som målar över moln
och ställer tillbaka klockan
Mer tid finns, pengar är
inte något problem
- Hur länge till?
Vill kunna greppa den verklighet
som andra omkring mig
ständigt talar om
stundom lyriskt
Fånga de ögonblick
som de tycks åtnjuta
men som för mig likt skuggor
är omöjliga att fånga
Jag vill
Ni och jag
Dom och jag
men aldrig vi
Varför finns inte detta pronomen
i min värld talat
från min tunga?
Har någon månde stulit min vi-maskin?
Jag har lyft mitt hjärta
mot fågelsången
Mot skyar av hyllningar
utan ord
Sett sjöars spegelbild
i mitt ansikte
och känt doften
av hur ren
den tomma luften är
Men känner jag?
Bara kort
- fem; en giv
oss idag
är snart historia
Ord binder mig i ramen
håller krampaktigt tag
kring min fantasi
för att förhindra mitt fria
idéflöde
Jag känner mig fängslad
bunden av versen
kontrollerad och styrd
av flödet; metern
Jamber, trokéer och...
- ett ständigt gissel
Bitterhet, jag rasade
föll ned från taket
i lavin
skär färgen
av mitt ansikte
likblekhet
likhet
eller död...
Jag skär
Genom luften för att pressa min penna mot papperet
Tillfogar färg på blanka ytor
som för syns skull bara
står att finna
i oanvända block
men som finns
i dina ögon
på svalans vingar
hundens tassar
och i luftens mättnad
Runda kullerstenar
mjuka smekningar mot mina fötter
Jag vandrar ut på klipporna
Vågornas stilla slag
fyller mig totalt
Jag lever!
Buskeld
som kväver andetag
i natten
flämtande steg
dör sakta bort
och sedan
i skuggan
av den tid som flytt
brinner
det en eld
så sakta
och drömmarna dör...
Försvinner bort
i verkligheten
gör den värld jag
skapat mig, passé
är drömmens tid
och blott ett offer
för sanningen jag är
Fördriv min sorg
Jaga bort mina mörka ögonblick
och lämna blott kvar
mitt pulserande hjärta
Fnyser åt min egen
splittrade
saknade
och förlorade
studiemotivation
Frustar fram min
avsky för mig själv
Räds min framtid
som jag just skapat mig
eller snarare
den framtid jag just förstört
Seizure; seizes the
light in my eye
flashing by
A moment in time
invisible to myself
Yet I'm crashed, influenced
and moved by
what's happening
- I'm so scared
why is this all happening to me?
Couldn't it just disappear
lose its spasmodic grip?
- Leave me be!
Ack vore jag en duva vit
dan att mot moln och skyar falla
i vindar glida stormen ut
och dyka ned mot ängar alla
Men sker det ej jag bleve fågel
dess frihet tarvar jag alltjämt
ty svävan ut i drömmens rike
till det mitt liv är förbestämt
Evigheternas berg att bestiga
en fråga om odödlighet
en olösbar gåta som lockar
men berörs du av dess orörlighet?
Stumhet - ett kort ord på vägen
en drift, ett beteendes skratt
så ser du på molnet där ovan
eller lockas du av regnbågens skatt?
Jag spår en rytmisk framtid
för mig själv
Fylld av taktfullhet
och landskap
Pulserande världar
som söver mig
till dess jag nått målet
på min resa
Inavlad
i mörkrets döda stank
på kanten till tomhet
och evig flykt
Patetisk
Död levande
Ett barn
som inte kan välja
Maskäten kropp
tillhörande en sargad själ
och ett sårat själv
Vet inte längre
allt är så tomt
och så öde
- mitt öde
Knappast, inknappad
knappt kontrollerbar
knapphändigt
kausal, konstigt
konstant
Skavelser som skär
i mina höron
Meningar och satsfelar
buller om huller
kringskakta i all förvärring
I raise my razor to erase
myself; I race towards
death's golden face
those golden rays
of everlasting rest
I praise the blackness
I've been blessed...
Min tekanna
min tekanna!
Så vacker står du där
i skimrande prakt; lockar, pockar
med din makt
mer te, mer te...
- Du gör mig törstig!
Höstkalla tankar
gråmulen blick
sakta går jag fram
i natten, ensam
som alltid förr
Förmultnade liv
vissnad själ
Stilla står jag
i natten, ensam
som alltid förr
Utblommad existens
förfrusen märg
Kall ligger jag där
på marken, ensam
som alltid förr...
Huttrar, hackar tänder
Benmärgen genomisad
En vass istapp genom hjärtat
Känner mig så avtrubbad
Skakar, nedisningens offer
Kanske hjälper glykol?!
Jag virvlar
likt ett av höstens kvarlämnade löv
i vårens solbelysta
men ändå rätt kyliga
kastvindar
Virvlar omkring
i tillvaron
Utan ordning, fast punkt
Utan mening
Snart att när sommaren gör sitt intåg
krafsas samman med de andra utvalda
i höstens sållning
Brännas
Bli till aska
och strös för vinden
Var jag inte värd mer än så?
Man kallar den sommar
och säger att det är glädjens årstid
Men jag märker ingen skillnad
förutom när det gäller vädret
Mitt liv är lika blekt
min själ lika tom
mitt hjärta lika brustet
och mina tankar lika dystra
Sommaren är död
Sommar är död
Sommar... Död!
Jag
en natt
och fånigt nog
en sked
Och så du förstås
Förändring
förvirring blev klarhet
tysthet
värme
blickar
bakom allt tyngre ögonlock
somnade
för första gången
sant lycklig
och kanske ock den enda
Jag har gått genom livet
utan att existera
Utan att vara en del av
den verklighet som andra
tillhör
Utan att finnas till
och utan att någonsin
ha ett värde
Noll definierar ju frånvaro
Men så skalv min värld
och för ett enda ögonblick
fanns jag
Instängd av cementväggar
ekonomisk gisslan
och ständigt alla ögon
som stirrar
Tvångströja utav luft
håller mig fången
i tomhetens verklighet
Jag kanske var patetisk
redan på den tiden
Blint virrande kring
i ordens snårskog
Ett fån utan like
en kvasipoet
Jag kan inte döma mig själv
Jag är förmodligen
inte tillräckligt kritisk
men någon kan
Jag hoppas att denne någon
ger sig till känna
innan jag döms
av världens reaktioner
- Har jag någon talang?
Inte igen...
hjälplöst knyter jag mina händer
och försöker att koncentrera mig
Men inget hjälper...
Surret blir allt intensivare
för att sedan tvärt tystna
Men då är jag på väg bort
ut i det okända...
Jag möter dina ögon
vi står där, vi två
du talar till mig
och någonting klickar
till, händer inom mig just då
så genomskinlig jag måste
ha varit; allt avslöjats
av mina anletsdrag
oavsett vilket, så fortsätter jag
hoppas, hoppas ännu ett tag
Hörde en röst
trodde den var din
tänkte - det var alltför länge sedan
Men så insåg jag
att det inte var du
Besvikelsen spred sig i mig
som ringar på vatten
Skuldkänslor ersatte min förväntan
Varför har jag inte ringt?
Jag kan ju inte
skylla på sorg
tycka synd om mig själv
Det vore alltför enkelt
och förmodligen också
orättvist
Jag får väl lyfta luren
Jag ska
par i ensamhet
en tomhet
Och finner på
bud ekande i gränslandet
Du ekar ock där du inte finns
jag hör dig i ögonblicks tystnad
din röst finns inom mig ständigt
kan ej få mig att sluta lyssna
Sneglar
möter en blick
i alla fall känns det så
sneglar
någon sneglar tillbaka
skyggt viker jag
sneglar
återigen en blick
- Är det mina ögon du söker?
Sneglar...
- Jag vill veta
Slip
my feet lose their grip
onto reality - sane?
Over a bow of rain
I drown in air
in despair
Reaching out
for the sunbeams...
Rätt så skuggat
är mitt öga nu
Jag döljer för mitt inre
det jag ser
Jag orkar inte upp
Väck mig inte
om jag sover
Och om jag bara dagdrömmer
var mild när du krossar min illusion
Revolve!
Flesh dissolve
Dithered blood colours me
sucked into desintegration
to be
the second creation
Stjäl
ifrån mig
själ
tom, tömd
Ensam
bruten
Livet är en drog
- javisst
Neråttjack
jag blir deppad
av det
Men inte lugn
bara ett sätt
att slippa sluta
Du tror kanske ej
att jag plågas
och pinas efter avskedet
Du har inte rätt
Närhet
är borta
i dröm
ser hypnotiserat
kan inte bryta
tystnaden
i allt
oväsen
Vill!
Hur?
Ensam Ensam
Ensam Ensam
Ensam
Ensam Ensam
Ensam
Ensam
ENSAM!
Sjuk. Själsbruten
Tårar ner mattan
med blod från hjärtat
Så ensam. Varför?
Ångesten har stillats
och Tanken
tanken grubblar vidare
tämligen oberörd
Men Ensamheten
bara är, alltjämt ensam
Måsvinge, sparvöga
mot himlen mig lyfte
jag lekte med solen
för en kort, kort sekund
Jag slöt mina ögon
och bara njöt värmen
innan morgonen förde
mig åter till jorden
Måsvinge, sparvöga
solbelyst inre
bara en dröm
blir aldrig min värld
Måsvinge, sparvöga
men så skön var drömmen
ack kanske den hjälper
mig gråheten fly...
Cymballik symbolik
Estradkaskad
Smatterknatter
Bombtromb
Regn
Splitterglitter
Kratersoldater
Regn
Rött - dött
våt gråt
Regn
Vämjelse
kväljningar
förvirring
mer
mindre
tomhet
kaos
dominant
liten
eskapist
desperation
Skall
allvaret
karaktäriseras
av noggrannhet?
Allt läses
ytterligt
seriöst!
Jag svälter i själ
svälter ihjäl
Mental härdsmälta
och hjärtlig gråhet
tårars lätta sälta
nattluftens råhet
Ett symposium av smärta
röda tårar och evig smärta...
Slagpåse
slår klockan
slås nog mest
av min egen
dumhet
Slåss mot skuggor
slå rätt, slå fel
slagsmål om
livet
och om dess
brist på mening
Slående
tomhet...
Jag börjar förstå
varför det gick snett
Du utvecklades; växte som människa
men jag var alltför uppfylld av lycka
för att följa
Det är nog mitt öde att vara olycklig
Den enda gång jag var lycklig
ledde lyckan tillbaka till olycka
Det läcker sorg
det läker ej
Jag dricker svarthet
det däckar mig
Jag ältar tankar
de är om dig...
Och medan du alla ropar hör mig!
med desperation i sprucken stämma
Cirklar våra tankar inom mig
skrikande lyssna!
Travesti på alla andras röst
dör sakta bortom horisonten
Solen går ned sig i träsket
framför våra fötter där jag ensam står
Du ropar återigen, denna gång
med alla kraft ni inte kan uppbringa
- Men vi hör. Bara tystnad.
Föder vår, föder värme
föder känslor och liv
smälter is, smälter snö
smälter frusna hjärtan
grönska
tinar fram, så ock
lera. Mina ord tinade bort
och rann iväg
Så ensam.
Förstår ingen?
Så ensam.
Förstå!
Jag våndas.
Så ensam.
Slits i bitar.
Så ensam.
Sorgdränkt.
SÅ ENSAM!
Så oerhört ensam.
Jag fann dig
i ett vimmel
Och förlorade
dig i ett vimmel
Det är svårt
att finna
Men ack vad
svårare det är att förlora
En ensam ros på spegeln
vissnande blad
en sfär av oandad luft
kanske inte ens
nedsmutsad
av fabriksångor
Men rosen är död
den hör inte mer
den ser inte att andas
den rena luften
Den är DÖD.
Ett förvånat ansikte
i ett förbipasserande fordon
kanske är föraren inte van
vid vackert väder?
Bakom mig tickar cyklarna
när de inte trampas framåt
så att det knappt hörbara gnisslet
av kedja mot kuggar ljuder
Bilarna däremot, hörs
framför allt deras däck mot vägen
Men även motorerna
Och de gör sig även
omöjliga att frånse
genom de avgaser som
lämnar dem
Man känner tydligt
lukten av bensin
som inte förbränts till fullo
... Det är nog tur
att jag inte bor vid en väg
Jag
har inte självmordstankar -
isåfall skulle jag redan vara död
Jag
är inte självdestruktiv -
då vore jag redan krossad
Jag
vet inte
vad jag är
vem jag är
varför jag är
Jag
är inte
Någonting
saknas inom mig
tomt
eko
mörker
men ingen, inget
Blåtonade artärer
underjordiska floder
av livsströmmar
till meningslöshet
vad skall tolkas in
i budskap
som är så klara
att man inte märker
deras mening?
Skabb, svider
smärtlöshet
infinner sig
fyller såret med var
ingen sårskorpa
rubba inte mitt liv
jag
torkar bort
i
tyst
tomhet
Överflödig
undermedvetet
och eljest
vet jag
Överflödig
under ytan
ett ruttet skal
Överflödig
under fasaden
ett luftslott blott
Överflödig
undernärt sinne
som bleknar till is
Överflödig
under bilan
ser den hänga ovanför
Överflödig
underskott
på meningsfullhet
Överflödig
under ständig prövning
flöde?
Hopplösheten rinner in
genom mina sinnen
in i en öppen bruten dörr
krossad under tyngd av
gråhet
Hopplöshet i tomhetens cell
i nattmörkrets skugga -
vankar av och an
tysta, tunga, blinda steg
ekar utan ljud
Hopplöshet
som slår igen portar
till tankar
inombords som bara bryts
blir till en vittnesbörd
som pekar ut:
Hopplöshet
Hopplöshet
Hopplöshet...
You might judge me
say I'm pathetic
- And maybe I am
in your eyes
But what can I change
that won't be cosmetic
'cause you cannot see
what underneath lies...
Förmodligen
lider jag inte
smärtas ej av allt som sker
Troligen
är det blott
en fasad som alla ser
under vilar
jag nog lycklig
utan vånda, utan sår
Men, jag vet ej detta själv
Fäller så en stilla tår
Kallt nattmörker
tyst eko
rå tystnad
och så gryr ensamhet
Hjälplös
rådlös
tårögd
rädd
Ligger här och försöker
undertrycka gråt
och illamående
Tänder en lampa
Dess ilskna sken
attackerar vildsint
mina ögon, som smärtas
Släcker åter, och ögonen gör inte ont längre
men smärtan inom
den växer i mörkret
förtär mig levande inifrån
Bekymrad
Lugn?
av
cancersorg
kanske
och
utmattning
trötthet
A period
of my life
A period
filled with pain
A period
with love being lost
A period
I cannot regain
I put
A period
to my life
.
Jag är glad
att du är lycklig
Äntligen
Samtidigt så ledsen
för att jag inte kan dela
din eufori
Förmodligen avundsjuk
för att du
nått nirvana
medan jag bara
är ett ruttet skal
Om du förstår
lyssna inte på mig
njut av din lycka
Den förtjänar du
För jag skulle
om jag kunde
söndrar mig med tankar
tycker synd om mig själv
för att andra
skall göra detsamma
- jag spyr
I de mörkare kvarteren
av mitt giktbrutna hjärta
slås vågors skvalp itu
mot kala stenar
rycker ständigt närmare
kaossymfonier
förförande lögner
slits itu av förvirring och insikters smärta
läppjar bittra tårar
dricker djup svart sorg
ur ensamhetens flod
men törsten släcks ej
Hastar mot dom fram
rycker mot brytning
skapar förintelse
skyndar
mot död
krossas
Tvingar
Medvetet
Illamående till liv
Livger risker
Utan
Eftertanke
Eller kanske med
Krossar
Framtid
Och nutid
Står på branten
Dag för dag
timme för timme
minut för minut
sekund för sekund
dör jag bort
tillintetgörs
av mitt livs
meningsbrist
Rösten inom mig tystnar
Jag lyssnar
men den är död
Det eko jag förut hörde
som berörde
var mitt stöd
Har försvunnit
- tystnad vunnit
dess position
Så med den tystnar jag
bort idag
en dämpad ton
När svart
inte känns
som en färg tillräckligt
mörk att beskriva
min sinnesstämning
bryter vågorna in
spolar mitt sinne
Repris, reprisalier
Störningar
Människors färgseende
är inkomplett
Frågor vaknar
inom mig; vill jag bli vuxen?
Vill jag vakna ?
Jag tror på ångest
drömmar, framtid
Vill jag att villfarelserna
tas ifrån mig?
Vill jag se den ruttnande värld
som vi alla lever i...
Bryt inte mig i spillror ned
med ditt besked
Glasfragment jag redan är
Om öppnar munnen din du gör
och Nej! jag hör
du mig förtär
För utav all blomster här, min vän
så är du den
jag håller kär
Finnes, näst blixten, något som mer
tränger igenom så totalt och omedelbart
förutom sommarens kärlek, nyväckt
när mörka flackande ögon jag ser
Hur alls skall jag fortleva om ej alldeles snart
lyckan mig smyckar i kärlekens dräkt
Så snälla, tag mig ifrån detta lidandes kvav
och låt oss fly bortom tankar och ord
Rädda mig, och min lycka är gjord
och vi seglar så väg ut på främmande hav
Du kanske tror
att jag har glömt
Det försökte
i alla fall jag att göra
Och trodde mig
också ha lyckats
Fördömt!
Att detta skall
kunna förstöra
mig, mitt liv
min framtid
så till den milda grad
För jag är inte glad...
Tag mig till den eviga friden
Där stannar tiden
och jag
Slipper uppleva nästa dag
Skrikslå mig, bittert
ryckförtryck mig, i mörkret
misskrossa mig
handla ontombort
kom jag slagpåse
Misströsta ej slå mig
Jaga mig
krockchocka mig
och jag vräkskräks bort...
Smäktande
smak av blod
och ändå...
Vilt fäktande
viskningar i flod
av små
tomma fraser
torra extaser
evig dröm
evangelium; Glöm!
Natten doftar
stjärnklar sky
i mörkret ser jag
fågelsång
En måne stiger
som är ny
jag badar i dess sken
Tanken bländar mig
jag hör
en blixtklar
känsla än en gång
Och nu till liv
mitt hjärta dör
en smärta är mitt men
Sunset - but I get
no empty face
Raise a lame hand
towards a bitter moon
Too soon!
Space
a place to lose
your mind
outside
Blind - choose
what kind of
mortality you
do not need
Feed earth
with the remains
of your brains
Sunrise - surprise
or actually not
I just forgot
to do
my duties
before
Close the door
and wait
for a star to fall
After all
you won't
risk being late
They lose their grip
of reality
every now and then
and when
this is the case
just chase
the dead
who are alive
Just for today
in your way
or rather
in your head
that will arrive
with a final solution
for all time
... Och ändå
var det tystnad
Vad annat kunde
genomtränga
väggarna?
Ser på världen
med samma ögon
som jag förut en gång slöt
av smärta och avsky
Ser med kärlek och saknad
på de ögon
som en gång fick mig
att känna mig som om jag svävade på moln
Numera är mina ögon en spegel av mitt inre
tomma, kalla, tröstlösa
Aldrig, säger de om man lyssnar noga
och kanske har de rätt...
Jag brände gift
- gift förbränner mig
Han stirrar
Blekt frostat ljus
tränger försiktigt
fram bakom
gardinen, men
vad hjälper det?
Han suckar
Bara något fåtal sekunder
senare tystnar
ljuset; dess flämtande
sken ger upp en suck
men dör sedan
Han undrar
Vore någonting enklare
om allting hade
enkla lösningar
eller skulle alla bara
paralyseras då?
Han snyftar
Och tänker att han
åtminstone skulle
vilja att hans liv var enklare
Han gråter
Och gråter
Jag lever i 1994 års Bosnien
1941 års Treblinka
1600-talets Paris
eller antikens Hellas
Varför tillåta nya tankar
när alla sanningar
redan finns i vår
religion, vårt manifest
och hos våra tänkare?
- Kväs dem!
Ja Nej
hopp blott
tomma tankar
frapperande fraser
hjärtat bankar
ständiga stankar
Nej Ja
Blått hopp
tömda tankar
slemmiga tomater...
Hur skall jag någonsin
kunna leva ett eget liv
när jag inte ens gör
det med hjälp?
Hur skall jag kunna
ta mig framtiden an
när jag redan
tappat greppet
om nuet?
Var är du?
Nu, när jag behöver dig
behöver din tröst
uppmuntran och ditt stöd
Jag lider
mer än någonsin förut i mitt liv
blir det värre
går jag troligen under
Var är du?
Var?
Och visst ibland
Ja, kanske
men bara i millimy-kort sekund
Tiden i brand
helt säkert
alltsom
en smärtfylld besvikelses stund
Men jag orkar inte mer
jag orkar inte med
den börda
som jag har
på mina axlar
som jag själv har gett mig till
men jag vill
inte mer
jag kan inte med
livets maskineri
glöden den brann ut
jag har tagit slut
vad spelar det för roll
om jag lever eller dör
jag är ju sänkt
En länk till mitt förflutna, en svunnen tid
som inte var fullt så kall och tom
Nu är is mitt blod
och tomhet mitt hjärta
Söker bli ihågkommen som något jag inte var
Något apatisk iakttar jag världen
Den glor ilsket tillbaka
Jag vill inte frysa i hettan
men går likafullt över mörkrets och kylans bro bort mot intet
Graven väntar i nålvass tystnad
Livets sista anhalt är här...
Jag ville säga så mycket
när vi åter träffades
Låta dig få veta allt
jag velat säga
Låta dig höra om
mitt stagnerade liv
Men tiden fanns inte
den räckte knappt till
att säga hej
Jag fick aldrig
möjlighet att skåda
in i dina ögon och låta
dig tanka över
all den smärta
som fyller mig
Jag vet att du lider
smärtan inom dig är
förmodligen långt
värre än den som
fyller mig, för du
är uppfylld av saknad
jag bara saknar...
Mitt liv
är ett saltsyrabad
ett radioaktivt regn
Jag andas asbest
dricker DDT
Känner cyankalium
pulsera i mina vener
med hjärtslag
som pumpar runt luftbubblor
Jag äter mögel
men min hjärna bara ekar
Jagar själv
i monolog
Duar i dialog
Jag jagar mig själv
genom tanken
Det duger bara inte
att tala till sig själv
Jag måste vara du
Slutare? Nej, inte
före I-III, VII-IX
i alla fall...
Ambassadör
i de mentala missfostrens högborg
Företrädare
för de misslyckade och menlösa
Herre
över de hopplösa, hatade
Svagast av svaga
och veknande blek
Jag - en blodsugande mygga
en cancersvulst
en igel, en bakterie
eller kanske
en mögelspor
Jag dör utan någon
att leva av
leva på
och
utarma, förgifta
Tankar
i det tomma mörkret
rör sig
igenom mig
Brister
tårar itu
till glas-skimmer
splittrad
Känslolöshet
tomhetsdoft
kall och svart
Cirkelslut
Bryts av is
och smälter bort
till inget
I natt skrattar vi alla
åt tystnaden
Det mörker som dövar varje ton
Men med solens återkomst
brinner ljuv stillhet till liv
och tystnaden blir talande
Det knyter sig i mitt mellangärde
när jag märker deras reaktion
Mina inälvor slår knut
på sig själva
För det är inte värme som möter mig
Kyla slår istället
igenom min mur
Förfryser
Lyckopillerthriller
Kemimagi
I en fassklass för sig
Tablettlätt för dig
tar du flera
får du mera
ett medicinflin
fyller dina läppar
när du greppar
burken
Telia - Ge hit!
CSN - Nej!
Tunabyggen - Ge hit!
Borlänge stadsbibliotek - Återlämna omedelbart...
Bankomat - Kontot innehåller mindre än 100 kr
TV - I morgon blir det ännu sämre väder
Allting - KAOS!
Tomt rum. Förutom jag då
Men ensam, det är jag
Bryts ingen tystnad
ensamhet, tomhet
gemensamhetshunger
Tomrum. Jag ekar av mörker inombords
Svart blod stelnar i mina artärer
och kapillärer
Jag
är här
men
ingen
annan
Sticker
I ögonen på mig
när jag ser dig
lycklig
Sticker
som en kniv i hjärtat
jag smärtas
Olycklig
Tango i tårar
dansar vals
över den flodbädd
mina kinder utgör
Flykt
av sparvars vingslag
Jag spräcker
min spegelbild
när jag kliver
i vattenpölen
och den blöter
mina fötter
Sprakande himmel om natten
Under kall Luna
som vakar
Skiftning; rusande toningar
över tung blåmörk sammet
Färgspel bland glasdiamanter
vågor som jagar varandra
leker tafatt, kurragömma
snart för att lämna
till vila
Öga mot öga
med den rena desperationen
Jag möter den var dag
i mitt inre
och när jag skådar in
i den spegel
som mina ögon utgör
Skakad illusion
härjad av frågor
hinna av ångest
bortblåst hopp
Vad om hon nu inte lider
av Pamela Anderssons syndrom
Allt innehåll i huvudet utsuget
och implanterat tre decimeter längre ned...
Vad som gör det är ju förtrollningen
och den sitter inte i kroppsproportionerna
Skänk mig en strimma
molnfri himmel
en dag i det tårande
tärande regnet
Låna mig en minut
av ditt liv och din uppmärksamhet
och bara lyssna till min tysta berättelse
som ingen kan höra...
Som ingen förstår
och jag förstår
Varför
Som ingen tror
och jag tror mig veta
Varför
Som ingen vill
och jag vill veta
Varför
Som alla styr
och jag är
Varför
Perrong
känner dess kalla yta
när jag sitter där
längst bort
långt ifrån alla andra
Betong
dunkar taktfast mina fötter
mot plattformens solida kanter
23.15 kanske?
Ekokain i haschtighet
crackelerat grin i extacytlighet
Marijuanavana, ett ropiumbärligheten
och kvaliumet
Jag ser dig som ett spöke
var gång jag öppnar ögonen
I varje andetag
kan jag känna nyanser
som minner om din doft
Besatt
av tanken att återfinna dig
går jag kring och söker
på platser där jag vet
att du inte finns
Dårskap
säger nog de flesta
men jag gör så
eftersom jag vet
att om jag finner dig
drunknar jag
och förgås i kvävda känslor...
Knakande fogar
talande hus
droppande tak
knäppande golv
Ett ord i tystnad
en tystnad av ljud
ett ljud som ordar
Ligger här med van Goghs öra
men vet att kniven inte hjälper
Just morgon
Hjärnspöken hemsöker
Världsbrus
Talande tystnad
hör tomhet
men jag vill bara
fly
Medan Boye skrev ljuv poesi
snubblar jag på orden
och där Shakespeare manat fram magi
är jag evigt sämre vorden
Månde grät de svarta tankar ock
när var mening blev till gyttja
som när jag av ekot förs till chock
jag ej till svar kan nyttja...
Promenerar
Tindrande stjärnor
tittar ned på mig
Kanske de undrar
vad jag tänker på
Går
genom natten
hör det rofyllda ljud
som uppstår
då mina skor
möter asfalt och vatten
Pölar som speglar mig
så väl
Trampade på
Lugna
men oroliga när det stormar
och snart att torka bort
Glömmas
bara för att ersättas
av andra
Jag fortsätter fram i mörkret
svagt framåtlutad
för att trotsa en bitande vind
och kanske för att dölja
den förkrympta själ
som ansiktet skvallrar om
Räknar stjärnor
Legio hänger de där
likt förlorade tankar
krossade drömmar
symboler för det tomma
meningslöshetens frontfigurer
Stannar till
för ett ögonblick
och hämtar andan
Tystnaden som pressar sig
mot mina öron
trycks tillbaka en kort stund
av ljudet från min ansträngda andhämtning
Fortsätter
och kommer fram
till det hus som jag ämnar mig till
Bara en tom och meningslös etapp
Min färd
upphör ej
förrän döden
hämtar mig
O?
No, far below
Two seven three
point sixteen
Feelin' cold?
So I've been told
Empty life
empty time
Vacuum
Why
do I feel
like no one wants
or needs
me?
How come
I'm lost
and gone when people think?
Am I really
nothing?
I
like to think of myself
as a living being
and living beings
cast shadows
But seemingly
I am but a living shadow
Isn't it strange?
For I need
to know
that I am
to be able
to go on being
Ögonen värkte
krampen i dem inte långt borta
kramp kommen av att drunkna i dina
Ögonlocken tyngda
av att inte vilja sluta sig
Sömnen blev kort
magin bröt in
Slitna fraser
välanvända uttryck
behöver inte vara
väl använda uttryck
Att trycka ur sig ord
en last, en ovana
jag har
Ord som jag bara
skriver
Kallar poesi
utan att de egentligen
betyder något för mig
Det är så ibland
och jag vill spy
bara spy
Men hur?
En penna som spyr ord
blir mitt vapen
eller min nödventil
Men är det verkligen
vad jag behöver?
Trygg värme
varma lätta andetag
som träffar mig
Oändlig närhet
Ett lyckligt insomnande
ett magiskt uppvaknande
att inse att det inte
var en dröm
Moln
som bar mina fötter
och svårt att ta farväl
fastän jag skulle höra
din stämma samma dag
Timmarna går, presidiet lider
när knappt diskussionen framåt alls skrider
Alla vill tala om blandade saker
diskutera frågor av alla de smaker
Älta och yrka, replikera, och vinka
allt som kan debatten sinka...
Men om än det snart ute är natt
så slår vi aldrig CUF:s stora EU-debatt!
En kvicktänkt person för stämmans ord
där vid sitt långa, gröna bord
sekreterarna skriver en talarlista
med massor av namn och en humorgnista
Lappar sorteras och ordnas i bunt
eller skickas fram och åter, runt, runt, runt
Så skapas en ordning för propositioner
för att klubba igenom program och motioner
Ja, de personer som gör en av häpnad stum
är vårt kunniga, tröttkörda presidium
På knä framför porslinsaltaret
tillber jag min gud
i hopp om att han
skall bli min smala lycka
Som så många gånger förr
lämnar jag mitt offer
och ber att mina steg
i framtiden skall vara lättare
Jag ber tyst att få tillhöra
änglarnas skara
att få sväva näst intill viktlös
fram över marken
Och när jag så går därifrån
känner jag den härliga tomhet
som man enbart kan uppnå
när man lättat på sitt samvete i biktstolen
Pah! Njovigorod
enumere poeste
et la e'tu du vikko
nojvo sunparri
dö emosjonn
mbete iapakvi
keiko i soko gorinimpó
Vad? ; Brickan säger
ingenting
Hur? ; Mitt liv är utan
MENING
och är DÖTT
som ock jag...
Våg
brytare
Våga
bryta
allt
För
att ramarna
Skall
ha
Någon mening
E
R
A
T
Y
R
B
G
Å
V
Bistra moln
grå; rö i spegel
Försvinner
som snö
i tysthet
Torrfrusna läppar
som aldrig
bryter tystnaden
Tala till mig
vissnade tankar
faller till marken
bara tomhet
ersätter skratten
Svarta fartyg
seglar bort
med allt mod
jag haft
Bruten mast
på min egen
skrattretande jolle
Kapsejsar
Ja
g
i
bit
ar
är
ett
off
er
0 "tao productivity" 95 2a
57 "tbp3" prg
14 "tprompt2" prg
5 "udop" seq
10 "tuser2" prg
15 "tboard-paint 1.3" prg
64 "t" prg
10 "tseq1" prg
62 "tbp4" prg
2 "triadlogo" seq
22 "ready" prg
16 "tboard-paint 1.4" prg
69 "tbp5" prg
15 "tprompt3" prg
27 "tpr" seq
1 "error" seq
16 "tprompt4" prg
3 "tbp v1.4+ info" seq
22 "tbpack" prg
22 "tbcrunch" prg
16 "tb-painter 1.4+" prg
16 "tb-paint 1.4+" prg
159 blocks free.
Hjälp mig, jag smällter
Hjälp, jag vittrar borrt
Pang!
Genomborrad av en skida?
- Nej, men av en stav...
Det är inte lätt att vara tung
det är tungt att inte vara lätt
men på rätt sätt, sätter man sprätt
på alla viktiga kilon...
Vad är kärlek?
Jag kan inte svara
men jag vet hur mäktig den är...
Jag
Jag
Jag
Jag
Jag
Jag
Jag
Jag
Jag
Jag
Jag!
ENVOI
Jag, återigen
och ingen annan
Någon
annan, finns
sådana alls?!
Sen
Sen
Sen
Sen
Sen
Sen
Sen
Sen
Sen
Sen
Sen!
ENVOI
Till Densamme...
Fy fan va' less jag är
fy fan va' less jag är
för jag har tagit studenten
för jag har tagit studenten
för jag har tagit studenten
fy fan va' less jag är...
Hm hm hm hm tjalalalala
hm hm hm hm tjalalalalala
Och en mörknande framtid - en höst, Adjö!
Reality, how virtual
more confusing than every dream
Reality, how uncertain
stranger yet than it might seem
So obscure and so diffuse
you cannot be sure if you win or lose
Reality, is it real
or just a blurred image of something else
Reality it's so undefined
that you cannot know if you are yourself...
Fläkt av nyliberalism
(Anders, med ord snubblande ur munnen...)
doft av kommunism -
i alla fall en kraftig vänstervåg
Stank av rök
slagfälten i Zepa känns nära
när jag tvingas dra in
det kväljande cigarettoset i mina lungor
Världsläget reflekterat...
Blind?
Så länge du är klarsynt
behöver du bara byta ditt hjärta...
Jag ad
frukt an
av sky
en sam
kort tänkthet
stund ande
- Ingen ångervecka gives
.....X.....
.....X.....
.....X.....
Dansar
#HUNGRIG
leker i stora drag
racing
@echo off = håll käft (för en DOS-burk)
*61*xxxx - xxx xx#
<upptaget ton>
07977 [Bla bla bla]
<hänvisningston>
0740 - xx xx xx
[Abonnenten kan tyvärr ej nås för tillfället
var god försök senare]
90 000...
LADDATflimmer10000hertzellermerserduflasharförbiiinformationsomdu
ändåinteuppfattaruppskattarhjärntvättsom
pågårochrårpådigochsomnårdig27timmarperdygndu
soverichipsskålenomduallskanslitadigfrånbildernasomständigt
rörsigochförstördig...
Gnyyl. Gnyyl, wrouf, wrouf
yelp, yelp, whuao, whuao
- Wrauff!
Hjärnmüsli; fibrer, russin
frukt(an), kli, vete(nskap)
mått(et) råg(at)
Bas
open-screen
C/G = 4*4 stora färgade fläckar
som oftast med en titel glor tillbaka på mig
Loginsekvens -
verifikation; vem är jag?
Om kluvenhet visar sig
splittring - någon du ej bör vara
så ombedes du snart att flyga, fara
ath - och i tom rymd är du
Solen skiner utanför
mina sinnen dör
utav tristess
här inne är det dödlig brist
visst!
Fan vad jag är less...
Jag är förberedd på livet
genom att ingenting veta
ingenting känna
ingenting kunna
I tystnad och blindhet
lever jag medvetet
Vad alls går att känna
där skuggorna möter solen
annat än tomhet
och välsignad tystnad?
Evigt går tiden vidare
och jag ber den att göra ett uppehåll
stanna vid stoppskyltar
Kanske något perplex
av min malplacerade begäran
hickar tiden till
men flödet löper vidare
Inte ens när jag förtvivlat
blåser i min visselpipa
saktar den in
Panikartat rusar jag
blint omkring
för att finna en väg
ut ur tidens fångenskap
Men kupédörren är låst
För all framtid...
- Ge mig en nödbroms!
Mina käkar
maler långsamt i sig
bitterhetens frukt
En möbiusskapelse
med smak av ruttenhet
Dysterheten spelar
en ödessymfoni för mig
men jag är alltför bländad
av solfläckarna för att höra
Dövheten slår lock för mina öron
och jag ser bara
de svarta maskorna i tidens nät
Vad till skulle det löna sig
för mig att blunda
dölja den sanning
som inom mig finns
Att jag i dig fann all livsglädje
all kraft och all styrka
Utan dig är livet tomt
Varför hyckla?
För om ock mina läppar skulle påstå att jag glömt
vet mitt hjärta att det inte är så
För varje valium
blir jag klokare
starkare, bättre
skrattar högt nu
skrattar
skrattar högt
3 stycken till
tar min hand
och lyfter till munnen
skrattar högt
Jag mår underbart
Jag vill ruttna
i dina armar
bli till stoft
där i din famn
brännas till aska
utav din hetta
blekna bort
när jag hör ditt namn
Jag vill förkolnas
när som du glöder
känna det bränna
och svalna av
Falla i bitar
och slår i spillror
- Öppna min kista
gräv mig en grav!
Vi möts
i livets bungyjump -
mitt i extasen
rycks jag
drastiskt bort igen
Leaving the life
my second
or the first
if you consider my priorities
Dragged from my world
my friends
my social structure
A good bye
to the heart
the centre of the past
and the core
for me
Sacred traditions
which have bound
and found me a way
to rise
So fare well
my friends -
for now
Six Five O Two
$DC04 timed out
SEI maybe forever
but hope not -
who can know?
At least BRK
Six Five One O
Time in again
CLI to come to life
and bring an end
to the overflow
CLV for now
Skepnad -
av ljus
mörker
ekon
tystnad
stillhet
rörelse
Tanke -
av känslor
drömmar
kyla
värme
kärlek
hat
Avbrott -
i livet
tiden
funderingarna
tomheten
och allt
i inget
bara tysthet
Jag läts tro
och tvivlade ej
att livet var blott
en enkel promenad
längs ett väl uppkört skoterspår
Men under min mödosamma vandring
har jag förstått
att skaren jag försökt vandra på
inte håller för min vikt
Jag har sjunkit djupt
fått skorna fyllda med snö
och byxbenen nedblötta
Likväl har jag vandrat vidare
ty vägen tillbaka
är inte bättre
En knagglig gren
blott iklädd is
bland andra träd
och snötäckt ris
det gnistrar till
en stråle sol
mot all den snö
som föll i fjol
Och bäckens dan
har tagit slut
en spegel klar
sig breder ut
I detta glas
en reflektion
- Vintern i
sin perfektion
Tomt liv
tom själ
tomt hjärta
tom värld
Jag delar rum, i ensamhet
med tystnad, sort och saknad
Och tunga tankar fyller mig
- När kommer jag att vakna?
I mardröm mörk, som luktar svart
i nattens stilla flimmer
Griper tomhet tag i mig
i sken av lampans skimmer
Jag gråter tyst, och kväver så
all smärta som förbränner
allt inom vad som mig är
nu inget mer jag känner
Och ekon fyller upp mitt rum
i tomhet och i tystnad
Min röst den talar, tyst och stum
när blott jag borde lyssna
Men mörkrets skugga sänker sig
Jag blinkar tomt i natten
när blodet flödar bort från mig
i likhet blott med vatten
Den sista syn som ögat ser
är röd som själva livet
nu har jag insett vad som sker
till stillhet mig begivit
Drömmer jag i mörkret
eller är smärtan verklig?
Varje natt, och ofta därtill
besöker den mitt hjärta
Drömmer jag, i natten
eller lever alla skuggor?
Dansar kring, och skrattar högt
åt mig som tiger tyst
Drömmer jag, om livet
om såren djupt inom mig?
Drömmens verklighet och verklighetens drömmar
är båda av det sårade slaget
Drömmer jag?
Det tror jag inte
Blott verklig kan plågan kännas så
Blott vaken kan jag fullt förstå
Vad saknas mig?
Jag behöver ej
söka något svar
There is one difference -
the indifference
between you and me
There's something hollow
I cannot swallow
a gap, I cannot oversee
While you ignore me
I adore thee
but I feel it isn't there
So I surrender
I'm no pretender -
Just don't believe I do not care
Så om jag inte glömmer
att jag var lycklig
blir du då sårad
Gör det dig fri
om jag smiter ifrån
mitt minnes tavla?
- Jag kan inte glömma
för jag vill inte
Dina ögon är indigo
ditt leende är en evighet
och ditt hår gyllene strängar som
slår an mitt hjärtas ton
Om du blott ville förstå
inse att jag älskar dig
Vilsekommen
långt ifrån närhet
Förirrad
Förvirrad
Obehagligt osäker
Ensamt sökande
Ständigt saknande
Evigt övergiven?
A blindfold
I've been told
is good for me
I cannot see
Muffled voice
it's my own choice
They told me why
why would they lie?
Downtied limbs
all seems so dim
They know my best
so why protest?
A mind in chains
I'm in restrains
All feelings lost
I've paid the cost
Höstlöv
i vårsolen
Höstmörker
i våraftonen
Förruttnelse
i vårblomstret
Död
i pånyttfödelsens årstid
Jag skrek
och grät
bönade och bad
tyckte synd om mig själv
och gränsade till självmord
Allt utan resultat
världen snurrade vidare i ensamheten
så tyst jag snyftar
Knoppar brister när vårvindar viner
Hjärtat brister när du skiner
Barriären brister - käkar dödsmediciner
Många miljarder och ännu mera
för vart år så blir vi flera
detta bara för att vi vill kopulera...
Men säg, vad skall vi annars göra?
Människan är ju expert på att förstöra
så det är nog bra
att vi alls kan ha
någonting kreativt som kan intressera
Asch, vår
vad är det att efterlängta?
Vartenda år
får man se vägar dränkta
av lera
och rostar gör bilar flera
På grund av gyttja - det kostar, ska ni veta
Ni, pigga på att leta
efter vinterns slut
- Lär er att stå ut!
www.tv3?
webchat
natt efter natt
bombfobi
barnporrmani
surf-smurf
sida efter sida
webvåg att berida
gif:ar i ett kör
animationer som stör
Men det tar slut
när du loggar ut!
Some time ago
my life shone red
with deep blue skies
but the sand has run me past
And now
my life stinks blue
with veins pumping red -
should I shred?
Vattnet strömmar -
mardrömmar
Trycket ökar
grävskopor bökar
Vall av sand
på snart varje strand
Snön smälter
och fram forsar
allt det välter
som vattnet korsar
Våren är
ett sant besvär
Nu kommer ock pollen
man får hålla kollen
på luftfuktigheten
det blir rena smeten
när luften man andas
plötsligt beblandas
Men hylla nu den vår
ni vill ha varje år!
Hemlighet
eller vet
jag bara bara ej
på grund av glömska utan dig
Vill du fly
få en ny
värld att finnas till
säg, om du vill
Nytt under solen inget
speglat i reflexer
blickar mot molnet
stormens kärna växer
Vill så tänka
men hur - är inte är
Vill blicken sänka
ty synen tär
Nacken fixerad
kan ej se bort
så kort
är jag fokuserad
på stormens öga
Och bleknar bort
gör mina minnen
men alla ärren de finns kvar
Läkt har sedan länge såren
men ännu värker de av var
Mina vener beflyts av tårar
som dock har stelnat; frusit till is
pulserar fram en evig sanning
Varje kärlek har sitt pris
Vill nå dig - men hur?
Vill se dig - men var?
Vill höra din ljuva stämma
vad skall jag ta mig till?
Förlorad - och förlorare
Vem kan vinna som är som jag?
Du försvann - men när?
Helt borta - varför?
Vill ha svaren
som krossar mig...
Jag, död, vid liv
försök inte förstå
det är så
Jag, borta, här
ingen idé att försöka
din förståelse
kommer inte att öka...
Jag är paradox
Du piercade mitt hjärta
men märkligt tyst jag var
Kände inte smärta
förtrollningen satt kvar
Magin spreds dock för vinden
kvar smärtan inuti
En tår föll nedför kinden
till träsket Apati
Är du absolut eller obsolet
frossare eller en asket
Är du utvecklad
eller invecklad
Förförare eller förgörare
Troende eller oberoende
Är du ensam eller ihop?
Är du ekot
eller blott ett rop?
Sommar
och väldigt varmt
Jag vill ha glass
Kanske inte i stora lass
klarar jag det?
Det är något jag inte vet...
Men det är klart
något så sött
blir man inte trött
på i första ögonblicket
Och inte andra, tredje, fjärde, femte...
En tår
självförtroende du får
En till
du törs göra vad du vill
Lite mer får dig trygg
en större tår gör vem som helst snygg
Vakna i ångest
med någon bredvid
Vem är det?
Utan uppfattning
bara huvudvärk
du inget vet
Kanske jag inte är så djup
inte så djup som jag borde?
Hoppar jag nedför ett stup
djupare blir det, torde?!
Värt en tanke
men har sitt pris
Allt som jag känner
det svider och bränner
jag har inga vänner
hör aldrig ett skratt
Så kanske jag glömmer
om flaskan jag tömmer
kanske jag drömmer
om någon i natt
Men jag kan också sjunka
i svartheten drunkna
allting förstöra
- Vad skall jag göra?
Kort-kort får kort att bli lång
spiror får stumpen att bli stång
Meloner som kärlekens frukt
kom låt mig känna din lukt
Ser en underbar bak
sätter fart på min sak
Så, när du fått ett bart underliv
blir det fart på vårt tidsfördriv
Tyst!
Tysk
Brysk
Brydd
Rädd
Rätt
sätt?
Nej!
Jag är tom på idéer
Använt upp mina klichéer
Skriva nytt är rätt så svårt
Kanske jobbar jag för hårt?
Jag är rädd
för tystnaden
tror på dess faror
rädd för att höra
den ange mig
Jag fruktar tystnaden
Dess makt
är stor, så stor
men krossas så enkelt
Jag avundas tystnaden
för när den talar
så lyssnar folk
Jag tystnar
Dansa på rakbladets
hårfina lina
och framhärda
uthärda
livets gång
Är vi något värda?
Jag drömmer dig till mig
du finns här i mitt rum
bredvid mig
Jag håller din hand
och evigheten är nära
Med slutna ögon
vill du för alltid
bli kvar hos mig
och bara finnas till
Du vill
Med verkligheten flydd
är livet så vackert
vi, tillsammans
en kärlekens enhet
Jag tänker dig hos mig
tänker jag och du
till vi
Men, det vill inte förbli
när jag öppnar ögonen
Jag vill inte ha dig -
som en egendom
Jag vill
att du skall vara
egendomlig
ungdomlig
barnslig
brådmogen
Jag vill inte vara din
ägodel -
det är fel
Men låt oss
vara varandras
bli till vi
förenas till ett
och utan att begära
bara
vara
kära
Raka slingor
av mörka vågor
hårfint lin
i svart skepnad
Vilda stormar
milda vindar
Fångar och binder
mig för alltid
Han
gick igenom livet
glad, trodde de flesta
lugn och obekymrad
Hon
gick in genom dörren
till hans liv
men lämnade snart honom
kvar i tystnaden
som endast bröts av ett primalskrik
från hans bristande hjärta
Han
traskade vidare genom livet
och vem kunde se
att han bara ville dö?
Kunde ens någon förstå?
Att han
hade känslor
som nu låg i rännstenen
och guppade
i smutsigt vatten
Vem
visste att
han
ville låta tåget passera
genom hans kropp
eller rakbladet vandra
över hans handleder
och upp längs hans armar?
Vem kunde veta?
Han
kände sig så ensam
och
Hon
visste inte ens
hur han kände
Han
hade inte vågat berätta
och nu var det redan försent
Var väller var fram
var brister
mitt hjärta
Var pulserar
mina ådror
Var i min hjärna
Var i mina vener
Var jag
var fel?
Var tomt
var i ensamhet
- Varför?
Många klagar på sina liv -
jag tar mitt med ett leende på läpparna
Om två pojkar blir kära
(i varandra så klart)
tycks det väldigt förfära
och rykten sprids med fart
Och om flickor fattar tycke
för nån av samma kön
kan man vara säker på
mycket väsen kring alla stön
Skall man behöva
helt beröva
folk deras stora trut
bara för att
slippa höra't
deras skrän och deras tjut
en spridd fobi
en klar mani
Så lär er mer
om det ni ser
för homosexuella blir fler och fler...
Varför kan jag inte
skriva ned allt det jag tänker
tankar bestänker
hela mitt liv
Ett tidsfördriv
utan like
i detta rike
det vore att så göra
Men jag kan ej
och det plågar mig
Att andas intill dig
och ditt glänsande hår
att höra din klangfyllda stämma
att se dig framför
som en evig vår
som solens ljus översvämmar
att se naturens skönhet
i anletsdrag
att blott se dig
en känsla som griper mig
och tar tag
- Vad alls kan mig befria?
Har lämnat bud
men ej hört ett ljud
tystnaden vägrar att rämna
tysthetens kval
den ensammes val
skall jag ge upp och lämna
hoppets stig
och glömma dig?
Nu gjorde han
det som jag hade tänkt
tänkt, tänkt och tänkt på
nu och då
Helt tom inombords
helt sänkt
dränkt
i sorg
försökte han
Men
och tur var det
han lyckades ej
ta livet av sig
En chans, så klar -
rent uppenbar
Att rent ut mitt budskap lämna
men spegeln sprack
det icke gack
kommer allt nu att rämna?
Nej, kanske ej
det ordnar nog sig
om jag gör det som jag ämnar...
Så tyst
tänkte han
som alltid njutit
av stillheten och lugnet
Så tyst
Så tyst
att galenskapen
snart bryter ned mig
om inte någonting
bryter tystnaden
Så tyst är det
tänkte han
och skrek inombords
Så tyst
Så tyst
Så tyst
och ändå visste han
vad tystnaden sade
För tystnaden talade
till honom
Ja, bara till honom
Han ville inte lyssna
på tystnaden
men tystnaden
flydde hela tiden undan
när han ville säga det till den
Så tyst
och ändå så talande
så tyst
och ändå alldeles för högljudd
för hans svaga hjärta
Så tyst!
skriker han
så tyst
är natten
som hör hans skrik
Så tyst...
Vakna
lyssna på mörkret inatt
och hör på ensamheten
se dig om
bland skuggorna
i den bleka verkligheten
Känn tystnaden
slå mot din kind
krossas när den tynger
Ensam är
ensam förblir
en kniv i hjärtat stynger
Skymning
Inte kväll
som nalkas
utan mitt liv
som närmas sig sitt slut
Mörker
lägrar sig omkring mig
Hoppet
det ebbar sakta ut
Tomhet
fyller mina timmar
Till intet
kortas dagen av
På vandring
längs tystnadens alléer
en resa där målet är en grav
Staty; av sten
och dysterhet
tynger ned i parken
Grå och tyst
och fruset kall
och gjuten fast i marken
I regnet våt
av tårfylld gråt
som tystar, kränker, kväver, dränker
ett tomt förlåt
vem sades det åt?
I leran regnet stänker...
Min mage kurrar
hjärnan surrar
Jag går till mAx
själen hurrar
Ett mål i livet
finns beskrivet
vid middagsdags
bästa tidsfördrivet
ENVOI
mycket välsmakande
Alltid bäst
xakt som jag vill ha det!
En meter
och samma luft
du andas
bredvid mig
en blick
mot mig?
Dimman lättar
så sakta bort
flyr mina ögons dunkel
Äntligen kan jag se
utan svarta gardiner
För tyngden har
lämnat mitt hjärta
Jag är förlorad
i svunnen tid
Var dag sjunker jag
alltmer tillbaka i det förgångna
och för varje steg bakåt
säljer jag en del av min framtid
till döden
För att köpa mig ännu några få
flydda sekunder
Jag är Puh
och du är håningsmånen
Bländande vacker
långt ovanför
förtrollar du mig
Jag vill upp till dig
Men likt en dröm
är du omöjlig att fånga...
- Håll käften!, sade han
Men hon gafflade på
och störde hans stund framför TV:n
- Käften, kärring!, skrek han
men hon bara malde på
Tipsresultaten fladdrade förbi i TV-rutan
Hon fortsatte prata
Han ströp henne sakta
och lät sedan tystnaden tala bäst den ville...
Chocktillstånd
Minst sagt
Chocktillstånd
Helt klart
Chocktillstånd
Helt perplex
Chocktillstånd
Mentalt paralyserad
Chocktillstånd
Patetiskt beteende
Chocktillstånd
Intelligensbefrielse
Chocktillstånd
Tom
Chocktillstånd
Uppfylld
Chocktillstånd
Kortslutning
Chocktillstånd
Långsam
Chocktillstånd
Men jag har aldrig givit något sådant tillstånd
Det sitter något inom oss
som långsamt, långsamt gnager
Sakta maler käkarna
som tar oss utav dager
Utan rast för en sekund
så äts det i ditt inre
För var minut som tiden går
så finns du lite mindre
Mitt liv är sushi
långkokt sushi
Rått, kallt och övergivet
Svampigt, sönderkokt och stinkande
En självemotsägelse, paradox
En tystnad, ett skrik
Ett mörker, ett vitt liksken
En ensamhet i trängsel
Ett liv, i döden
Jag är ett barn
Liten och ensam
darrar och skälver
i hörnet av rummet
Fruktar vad som finns
i garderoben om natten
och vågar ej sätta ned
fötterna på golvet
För vad finns under sängen?
Drar täcket över huvudet av rädsla
och vaknar till av klockradion
som 21-åring igen
Jag lyfter täcket
för att stiga upp
15 personer dödades
man befarar krig inom kort
Jag stänger av radion
drar täcket över huvudet
och önskar att jag var ett barn igen
Har du sett mina drömmar?
Jag kan inte finna dom någonstans
Dom bara försvann en dag
Kanske någon har tagit dom?
Tagit mina drömmar
i hopp om nyväckt glädje
Varför nån nu skulle vilja ha
just mina drömmar
som är så kalla och tomma
så tysta och meningslösa
så dystra och bleka...
Men det var ju ändå mina drömmar
och jag vill ha tillbaka dom
för drömlös blir jag sömnlös
rådlös och hopplös
Har du sett mina drömmar?
Life so short
just flashing by before our eyes
The line is thin
total success - fatal crise
One mistake
and you might never ever rise
What forever matters
And love is all
yet tomorrow, far away
And no-one knows
will it last or go astray
Everything
seems so dim today
What forever matters
To see you rise above the stars
flying high above by far
Shining brighter than the sun
Merely the sight will turn me blind
I am blind
Miljoner skärvor
skrapade jag ihop
och sopade upp från golvet
Pusslade och pusslade
men utan lön för mödan
nu skickar jag dem till dig
- Kan du foga dem samman
som en gång slog dem itu?
Slut ögonen och låt fläckar av olika färger flyta förbi
till dess att blott mörkret återstår
Håll för öronen
lyssna till tystnadens ljuva toner
Håll andan för en kort stund
upplev stillheten
Glöm allt för en stund
och njut av evigheten
Förlorare - olyckligt lottad i livets grymma spel
Förnedrad - Inte längre ägare av sin egen kropp
Förvirrad - ligger kvar, snyftande, på marken
Förstörd - berövad all trygghet, all säkerhet och alla känslor
Förorenad - tömd på hopp, fylld med mörker
Förtalad - "Det var hennes eget fel"
Bleka fotsteg
som långsamt vittrar bort i dammet
i en skuggornas korridor
där grådystra hånleende ansikten
sneglar ned från väggarna
Ljuset har en sista tillflykt
i en small strimma ljus
som smitit in genom ett hål
i mörkläggningsgardinen
När mörkret faller
vaknar allt till liv
ekon av skratt bubblar fram
studsande mellan väggarna
Men allt är dött när morgonen
åter gryr och lyfter
de första tonerna
av ljus in över nejden
Ge mig en spegel
så skall jag visa dig
hur annorlunda världen
ser ut betraktad
från ett annat håll
Istället för att titta ut
skådar du in
Vad finns där?
Bara du själv kan finna svaret
Om du vågar
Slingra dig runt mig
omge mig som skalet på ett solmoget äpple
Klä mig i dig
Värm mitt frusna hjärta
och tina bort åratals lager av ensamhet
Gå upp i mig
förenas med mig genom osmos
Sammansmält med mig
lev med mig i symbios
Ska jag
hinna av rädslan -
tiden är knapp
Kanske det mirakel
som behövs
du glittrar i solskenet
Jag reflekterar
skuggorna
och tvekar...
Jordbävning
i mitt huvud
hjärnhalvorna skakade runt
och kolliderade ett par gånger
medan lillhjärnan
tog en utflykt till nya
okända platser...
Mörbultade tankar
kantstötta hjärnceller
Det heter visst
puckelpist
Mitt hjärta brann glatt
i kärlekens eldar
mitt hjärta brann hett
och värmde min själ
Men så falnade glöden
slocknade lågan
jag brändes till aska
i saknad av dig
Med svartsotat hjärta
igenbeckat inre
kärlek förbytt emot tjära
är livet kolsvart
och alltjämt mindre
en slocknad eld att mig förtära
Och innan kärlek jag åter kan nå
måste mitt hjärtas ugn brännas ur
för soteld förbränner mig annars
eldkvastar som farligt ligger på lur
Hotar att bränna mig genom
så att blott ett skal återstår
Därför, en sotare jag behöver
hjärtats sotare
som får svärtan att fly
Hjälp mig, snälla
att mörkret förjaga
Så att jag värmen kan återtaga
och mitt hjärta åter se kärlek igen
vill du bli min sotare och hjärtevän?
Jag fick mina vingar idag
beställde dem på postorder
Ikaros import
hette visst företaget
Så imorgon
skall jag lyfta
och flyga min väg
bort från allting
Bara uppleva de blå skyarna
och deras känsla av lugn
Flyger iväg från alla bekymmer
Lämnar problemen att lösa sig själva
Flyr
bort
i frihet
Se på de snötäckta vidderna!
Svävar här och ser
Nu är jag som alla andra
En höjdare
lyft ovanför problemens skikt
Svävande
Buren av molnen
över vitklädda bergstoppar
Nu är jag som de andra
som svävar med mig
uppe i jämlikheten
Nedfallen ifrån skyarna
när vingarna brunnit av
och bränt ut mig
En röd pulserande åder
är nu öppen för mig
Här, i parken
förenas jag
med de andra
De, som delar
mitt broderskap...
Jag mötte dig med en blick
ett ögonblick
Vet ännu ej om du mötte mig
För jag möter så sällan
någon som besvarar mina ögonkast
mer än i all hast
och jag befarar alltid
att inte bli uppskattad
rätt uppfattad
Var finns min sinnefrid?
Det sade klick
klack till i mig
när jag såg dig
Klockan sade tick
attack i mitt hjärta
och kärlekens smärta
av den ljuvaste sort
Om du bara inte vände dig bort...
Åska
i hjärta och hjärna
kärlekens blixtar
slår ned inom mig
Önskar bara finna svar
en gång i livet
möta någonting utöver
och bortom bara
ensidig förälskelse
men hur skall det ske
var skall jag söka
hur vet jag hur jag funnit
Gåtorna i livet besvarar
sällan sig själva
och jag själv
är ingen gåtlösare
Vad skall jag göra?
- Hjälp mig!
Alla hjärtans dag?
Det tror inte jag...
Det är väl egentligen så
att bara lyckliga hjärtan
firar - och firas - denna dag
Så för mitt
och alla andra olyckliga hjärtans skull
varför inte införa
ensamma hjärtans dag
och kanske även brustna hjärtans dag
Då skulle kanske någon
bry sig om våra tomma, sargade hjärtan
om så bara för en endaste dag
Mörker och svärta
svulst av sorg
tagg i mitt hjärta
min kärleks borg
har rivits ner...
Kvar - inget mer!
Om du tror att du är förmer
eller att just ditt krig är motiverat
om du tror att alla ser vad du ser
inse att allt är mer komplicerat!
Ta och tänk om en gång till
Världen är ej som du vill!
Hjärta
rimmar inte med smärta
anorektiska fotomodeller
inte i min tankevärld
i alla fall
Det rimmar ej heller
på bjärta
sminkade ansikten
i spacklets flärd ..
Nej för mig
rimmar kärlek på mycket mer
än det man ser
Och vem vet vad
som är den ärta
som finner min prinsessa?
Du
stack ett törne i mig
ett törne från en röd, röd ros
Att nu åter få se dig
fick taggen att vridas om
och hjärtat att blöda röda tårar
i tysthet...
Alla bara klagar
- du verkar depressiv
Men de stressar på och jagar
förbränner sina liv
Jag är kanske lite dyster
och verkar lite slö
ty ensamhetens syster
vill inte ta adjö
Men bättre jag har svarta dagar
än blott ligga för att dö
Jag fångades av vinden
sveptes iväg av den fläkt
i tillvaron du innebar
lyftes till himlen
fångad i en orkan av känslor
stormande inom mig
vindilar rusade uppför min ryggrad
och berusade mig
Men, så mojnade vinden
vädret slog om
störtskurar föll
och jag spolades bort
ned i rännstenen
Tårarnas regn svepte mig med
jag drogs ned i en gatubrunn
och flöt iväg ut till livets älv
Här guppar jag nu
och försöker hålla mig flytande
Fortfarande undrar jag
- Varför blev det vindstilla?
Time, the weight on your shoulders
that constantly increases
For every passing second
the lifetime left decreases
Every minute is a moment
lost unless you live
open your eyes to study
what your life can give
Running away is useless
death lies at the head of the path
but if you live deep and freely
yours will be the terminal laugh!
Tysta, osynliga
faller mina tårar
inombords
Tysta, ensamma
vandrar mina tankar
i mitt inre
Tysta
vandra vi i natten
månen och jag
Tystnad
nu finns inget längre
kvar i mig
På vandring, bland luftslott och drömmar
illusioner och smickrande ord
En sopkorg så tom, blott att tömma
lämpa lögnerna överbord
Städa rent efter tro och förvirring
göra rent hus med avsky och hat
Slå en bro över lögn och inbillning
Ta jobbet ifrån varje soldat
Glöm religionernas lära
glöm polititruckernas mål
Sätt blott i kärleken ära
för att fylla ditt hjärtas hål
Jag vet innerst inne
att det inte finns en chans
ingen möjlighet att nå dig
ingen öppning för romans
Men jag inbillar mig ändå
och hoppas att du ska förstå
när jag bjuder upp
till nattens sista dans
I took a crash-course
in driving
I flunked the course
off course
But at least
I excelled
the crash-part...
My life
is like an onion
I peel
and for every layer
I cry even more
Att se dig stråla ikapp med solen
och vinna
får hjärtat i mitt bröst
att krympa samman
till en kall svart sten
Du är så vacker
brinner av skönhet
Men jag
har inte ens något återsken
Varför ens hoppas
jag slocknar ändå
Fysik och hjärta
kan ingen rå på...
Med pistolen i handen
tar jag mina sista steg
med kniven mot strupen
är jag inte längre jag
Med ett rakblad mot armen
det är dags för mig att dö
Med en stor klump i halsen
säger jag adjö
Snowclad mountains
sunglistened souls
life is a mystery
A slient force
interferes with my course
stops me on my way
- Does not permit overlay!
Pling, säger klockan, pling
slår högljutt efter eget behag
vilt den ringer; ring, ring
kan den ej vara tyst ett slag?
Ett dött nytt år
och kamp mot framtid
som är svår
En värld som är svart som dy
när årets sista sekund
ses fly...
Livet är mycket, ännu mycket mer
Livet är mycket, ännu mycket
Livet är mycket, ännu
Livet är mycket
Livet är
Livet
If roses were trees
and teardrops were seas
and every brook a mighty river
They could not still ease the pain
sooth my heart, stop the rain
and the storm that makes me shiver
Not the stars, up above
could heal the scars of lost love
and cure the disease you inflicted
Because the sky, velvet blue
would remind me of you
and those eyes that got me addicted
Ibland skäller hon
som en hund
Ibland gnäller hon
som en valp
Ibland spinner hon som en katt
eller upplåter en hyenas skratt
Ofta piper hon blott, som en mus
Men ibland dansar en elefant i vårt hus
I badet simmar hon likt en fisk
och i timmar hon är ett blötdjur
Ibland är hon glad
som en lärka
eller en sångtrast
kan det verka
Oftast är hon fjärilsfin
eller mjuk och gullig som en kanin
Ibland leker hon dock apa
tjattrar och kan som en papegoja gapa
Stundtals kan hon gnägga som en häst
eller vara envis som en åsna, och tro sig veta bäst
Men alltid är hon hon min lejoninna
en riktig, ack så vacker kvinna
Försvunnen in i mitt skal
i tystnaden
Bleknad i mörkrets skydd
och ensam
Fastän jag ser dig i hastiga glimtar
har mitt fängelse inget slut
Blinkande kaos lyser upp dig
ridåer av rök gör dig suddig igen
Jag försöker att nå
att få dig förstå
Men jag är en ensam höstdag
Känner regnets töcken
Faller med dess brustna rytm
I transdrömmar ser jag dig
Natten vibrerar av ekon
Tystnaden finns bara utanför
likt en lockande hägring
Förflyttning
fortfarande i sällskap med ensamhet
Alltjämt finns du där
men inte med mig
Och jag dör sakta i hoppet
när jag styr stegen
mot ett fortsatt liv
utan mening och ord
på ännu en sida
i livets bok...
Sensation
Detached from my body
I float naked in nothingness
Intimacy
My inner child is caressing me
while waves of solitude crash through my mind
Confusion
Inside out, and with a dawning consciousness
Terrified
I'm calm as a wallpaper
and hanging on to eternal make believe
Ekon i natten -
tystnaden dör
steg i mörkret
jagar lugnet på flykt
Sedan återföds tystnaden
väcks till liv i ljudets frånvaro
lugnet smyger sig tillbaka
och natten är åter bara mörk
Morgon - jag vaknar
tittar mig i spegeln
och konstaterar med en suck
"Å, om jag jag ändå vore blind..."
Nattklubb - jag lever
ser vackra kvinnor och myser
"Tur att jag har synen i behåll"
Stängningsdags - jag suckar
"Tänk om tjejerna vore blinda
så att jag kunde finna någon som
gillade mig"
Sen hem - jag somnar
och sover till morgonen
då jag på nytt kommer att
sucka att jag är den jag är
Du rubbar mina cirklar -
jag blir helt fyrkantig i din närhet
Du förvirrar mina sinnen -
jag tappar all sans blott av att tänka på dig
Du får mig att förlora förståndet -
min hjärna känns tom när jag ser dig
Du stjäl min vältalighet -
allt jag säger känns fånigt
Du berövar mig mitt självförtroende -
när du är här känner jag mig så osäker
Du ger mig blott en sak -
glödande eld i mitt hjärta som utan tvivel talar om att jag älskar dig
Varför?
Ska det kännas så här?
Varför?
Måste jag bli kär?
Varför?
Kan du inte se?
Varför?
Kan jag inte ge?
Varför?
Jag är vilse
i en labyrint av känslor
Förvirrad
och förirrad
i en värld av mysterier
Där livets stora gåtor
och eviga frågor
en efter en bleknar bort
till dess att blott den största återstår
- Älskar du mig?
Void
eternity
reason
obscurity
nearness
intimacy
calm
abandons me
Alla ord känns plastiga
fel
versen stel
Det känns konstlat
så
varför då
skriva någonting
Bättre att sluta
Sometimes I hear
You write in dark tune
spell together bitterness
But why would I let go
of my happy moments
and hold on to the agonies
I sometimes posess?
Pain is released
but sunshine let in
There is enough for everyone
so this I take for keeps
I see
deep aggression
but I cannot see what it's all about
I hear
it's about oppression
yet I cannot grasp just what they shout
I fear
it's no reaction
no one struggling for their rights
To me
it seems like attraction
their love of riots and need for fights
What's the use
the use to live
When there is nothing left
for me to give
And can I bear
bear to exist
when I'm but a shade
of fate a twist
'cause life seems dark
so dark, yet pale
I'm grey and lost
and feeling stale
And no one's there -
there for me
So tell me please
- Why should I be?
I wish
that I could be the reflection
that catches your eye
I wish
that you could see
my love that burns inside
I wish
I were a raindrop
to gently touch your face
But I
am just a dreamer
alone and so misplaced
Time to fade -
I switch the blade
it walks the line
Farewell is mine
I take good bye
Please do not cry
I'm scared of life
and scarred by love
my soul is lonely
by all this strife
I wonder so
- Why all this pain?
that burns inside
and taunts my brain
Jag går ensam och hopsjunken
genom natten
Frusen, tom och hjälplös
Ensam...
Ack så ensam
Vill så gärna älska
Vill så gärna möta en famn
Vill så gärna finna
någon som älskar mig tillbaka
Men jag vågar inte
När tårarna fallit
och börjat torka på kinderna
är livet inte detsamma
Jag lever
jag känner att jag lever
att jag vågar
Kom då
Min famn väntar på dig
för alltid
om du vill
Kom till mig
Jag är inte farlig...
Svarta ekar stegen ännu en gång
bruna skjortor marscherar åter fram likt gråa skuggor
taktfasta stövlar som vill göra det vita till norm
och allt annat till aska
Äkta kärlek skall förbjudas
svaghet förintas
och frihetens förbytas mot lydnad
Den inre rösten vill de tysta
och kreativt skapande
ska ersättas med funktionellt konstruerande
Glömska och desinformation
är deras främsta medel
men upprepning av historien deras mål
Världsherravälde glöder
som ledstjärna på deras himmel
Varje dag fortgår deras försök
att tysta, förfalska och förtala
Genom hot, våld och hets
vill de skrämma sina motståndare till tystnad
Idag kan vi säga emot
Imorgon kanske vi har tystats
Idag kan vi berätta sanningen
Imorgon kanske de redan duperat alla
Idag kan vi skydda de förtryckta
Imorgon kanske det är vi själva som drabbas
Idag kan vi fritt säga vad vi tycker
Imorgon kanske våra ord censureras
Idag finns kärleken
Imorgon kanske de har stulit den av oss
Idag finns vi
Imorgon kanske vi inte finns...
Oändligheten som omger mig
stjäl mina ord när jag skriker
Av allt som jag säger
blir blott tystnaden kvar
Och ljuset, ljuset du emitterar
slukas, förgörs, blir till mörker
långt innan det når fram till mig
Jag ser dig inte
men jag att du finns där
Du vet
att jag finns där
Men du ser inte åt mitt håll
eftersom blott stumhet omger mig
Jag vill söka, söka efter dig
men sakta
ekar dina steg bort i natten
och jag står kvar
med ett fång av outsagda ord
som kastas ut i en döv och kall natt
en natt, som inte bryr sig om
att jag är ensam, återigen...
Poesi, dikt, lyrik
är inte det musik?
Jag tycker att mina rim
borde få pengar från STIM...
Tänk vilken grej
att få höra en sonett
i Voxpops lista på SVT1
Anders Berglund dirigerar
i melodifestival
en rörande blankvers
om mina kval
En djupsinning haiku
med månskensord
kunde ge upphov
till en beundrarhord
Och när var jamb och troké
så placerats rätt
borde dikten bli
Billboards nummer ett
Men så är det nog
att poesi utan toner
aldrig nånsin kan ge
sin skapare miljoner...
Skyn tårar
för jag vet inte
vilken gång i ordningen denna sommar
Marken drunknar
och turisterna flyter iväg
till varmare och torrare platser
Men värst ändå
för de som lever av
vad jorden kan ge dem
De som viger sina liv
åt att hålla
landskapet öppet
och föda oss andra
Så fäll tårar över
de jordbrukarliv
som slås i spillror
av denna sommar
Och begråt att det
snart ej finns
en gård som bär vinst
i hela norra Sverige
Sure as nothing - dying rapidly am I
lost or very empty; yesterday...
- Organized uprisal!
Skymning, att nalkas drömmarnas rike
alla jordens andar giver vördnad inför ljusets like
dimmorna ropar; önskar minnas, minnas allt
och möta djupdagens indigofärgade gestalt
Som alla nya dikter ropar avigheterna
Ändra!, ljuder skallrande körer av röster
Dock undras mycket innerligt genomgående...
Vi delade allt
i dur och skur
Men nu
är jag moll alena
Vi var stämda så bra
hon och jag
men nu är tonerna
ej längre rena
Den ljuva musiken finns ej längre kvar
Hon spelade falskt
själv var jag taktlös
Och då hon dirigerar
och jag saknar gehör
noterade jag att jag var maktlös
Det som spelades nu
var nog sista versen
Ad fine klavs vår bekantskap itu
Men ännu långt efter
så stämmer jag upp
"I've still got the blues for you"
In time I will turn
and head off to hell
for my crime I shall burn
for how long - who can tell?
I fought for a heart
and the devil could sell
And I bought every part
Now I bid my farewell...
Without soul, without mind
without remnants of light
darkest hole, deepest blind
darkest fire of night
Love long lost, all in vain
now remains chilling fright
paid the cost, but no gain
and I fade out of sight...
Jag kan stå ut med att inte vara vackrast i världen
Det jag inte står ut med
är att inte vara vackrast i ett rum jag är ensam i...
In night-time
I riddle myself
yet cannot answer the truth
I lonely lie
awake through dreams
sensing my remnants of youth
And even though
I be not old
I age in need for someone
For all alone
I am to the core
Forever no more, never one...
They call it education
but my expression is brain mutilation
they wash your brain, and take control
to get you to play your social role
Listen to me
because you cannot be
what you should
Maybe you see
but you're not free
haven't done what you could
Död inuti
En zombie
Men ingen ser något
ingen hör eller märker hur det är
Men varför skulle dom?
Jag är ju död...
Life seems like a bad disease
All happy thoughts seem to have ceased
All promises turned out to be lies
I cannot find the truth despite all my tries
Questions - will I ever be free?
Reflections of the world I hate to see
Loneliness - nobody cares for me
Darkness is not what life's meant to be
Denial is a delusive solution
I cannot lead a life based on illusions
Can no one hear my desperate cries
Alone, I just cannot pay the price
Mirrored mind
Sunshine - blind
Mental rain
Running insane
Industrial pollution
Razorblade solution?
Two different languages
cannot communicate
But does it really matter?
It helps me concentrate
on your infinite beauty
that makes my heart beat fast
for though you said not a word
it all happened so fast...
You
get me to
shake my head
look twice
- Am I in paradise?
Heat is grabbing me
driving me to lunacy
Oh, please, let me be
set me free...
Kärlekens strömningar flyter kring
likt blod genom mina ådror...
Djupt, men grunt
Sjukt, men sunt
Friskt, men dött
Nytt, men nött
Kall, men varm
Rik, men arm
Vår jord, vårt liv
Våra tidsfördriv
Allting är paradoxer, paradoxalt nog, eller?
Interruption, for an eruption
a brainquake, not just a headache
The pain in my brain, drives me insane
Cannot I be spared - and peace be declared...
I wish I could
but I cannot
show the feelings
that I've got
Some simple words, an empty phrase
just ain't enough inside this maze
Kärleken är som en blandning
av uppåttjack och gift
(då den både ger smärta och lyckorus)
har man tur blir man immun mot smärtan
men många dör istället av en överdos
Smärtan påtvingas en
men lyckorusen måste man
själv hjälpa till att skapa
Kärleken är en underlig drog
När man väl fått smaka den
vill man har mer och mer
En överdos dödar en sällan
men avsaknaden kan få dig
att ta ditt liv
Jag har aldrig trott att jag skulle bli rik
Men nu är jag den rikaste personen i hela världen
för jag har dig, och om den egoist jag är
tänker jag behålla dig för mig själv
- Kronofogden kan dra åt helvete!
Minut för minut
sekund för sekund
ögonblick för ögonblick
stund för stund
Min längtan ebbar aldrig till sin
allt förenas till högljudda skrin
av saknad som blir till smärta
och smärtan gör att jag gråter
- När kan jag vänta dig åter?
Snälla, dela min börda med mig
jag orkar den inte ensam
Snälla, dela livet med mig
Jag vill inte leva det allena
Snälla, emottag min kärlek
det enda jag kan ge dig
Do you know a feeling
you cannot ignore
A feeling that you
have been here before
Just as if moments
pass in revue
Then you felt it too
a sense of deja vu
In silence
loud and clear
selfviolence
shrieks I hear
and I suffer
deep inside
I am bleeding
and I can no longer hide
In terror
red as blood
my error
drenched in the flood
I'm drifting
into deicide
shape is shifting
and I can no longer hide
Du
Du är vacker
Jag
Jag ser anskrämlig ut, men sån är jag
dock bara på ytan
Du
Du är en okänd faktor i mitt liv
Jag
Jag försöker förmedla min önskan att lära känna dig
Jag är en gengångare
blott skuggan av mitt forna jag
en sengångare
Det som skulle gjorts igår
är ej ens klart idag
Jag är eftergiven
inte lönt att kämpa längre
så blir jag efterbliven
manöverutrymmet blir allt trängre
Jag är ej ointresserad
bara ointresserant
och knappast generad
utan enbart genant
Jag är den jag varit
och förmodligen det som varar
det som alla befarit
och som jag själv alltid befarar...
Jag stod i skuggan av en lind
en lind så stolt i solen varm
en vårbris smekte blad och löv
och själv jag smekte kvinnans barm
Mitt liv så fullt av välbehag
jag minns för alltid denna dag...
En ensam hundvalp
som sorgset gnyr efter någon som bryr sig
blir jag i din närhet
och ingen finns att trösta mig
Blott om du öppnade ditt hjärta
och släppte in mig
skulle mitt lidande fly
och min smärta lossa greppet om mig
I'm leaving you now
I'm saying good bye
You never cared anyhow
So why do you cry?
It seems like a lie...
Lidande -
är inte det vad allt vittrar ned till?
Alla ord i varje dikt
varje sång, varje strof
mynnar ut i ett pussel
där varje bit
är större än helheten
Och lidandet är motivet som börjar kunna anas
när bitarna fogas samman
Lidande -
och lidelse
Innerlighet
lidelse för sina åsikter
och sina känslor
What is yesterday?
she said
and my heart missed a beat
who is she to question
time in its being?
I tried to explain
but it all seemed in vain
How a twist of words
can disrupt you...
Another night in darkness
lonely in my bed
another love has passed me by
another chance has fled
My heart is just so fragile
cannot take it any more
I'm breaking up in pieces
down to my inner core
Why am I a lonely man
Please, I need to know
I feel like I'm the only one
who cannot get a heart to glow
My life's everymore like a puzzle
with a missing piece
Too complex just to picture
it's just like a disease
A thorn in my heart
I am torn apart
It tears in me
And tears I see
A deep-red rose
without any thorn
a beautiful tale
so long forlorn
That's what you are
at least to me
You're all my life
oh, can't you see?
The twilight comes
still you're shining bright
You're all I need
to make it through the night
So take my hand
and be my guide
for better and worse
be my love, my bride
När jag vände mig om
och kom att möta hennes blick
bara sådär för ett hjärtslag
kändes det som om uttrycket
Nu eller aldrig
hade skapats enkomt för det här tillfället
Luften kändes laddad
både med tystnadens övermäktiga kraft
och sorlets dövande symfoni
Men min värld finns sällan i nuet
så aldrig blev åter den väg som blev min
I have a premature soul
or an immature heart
while my spirits drift off
my life falls apart
Vill ha, vill ha
men kan inte få
kan få, kan få
men vill inte ha
hur skall man kärleken förstå
när ingenting känns bra?
When eternity is just a vague border
creating a sense of unsatisfaction
When your mind is in search for order
knowledge has a strange attraction
Dreaming past limits - to infinity
gives a vision of what we try to obtain
It's crazy to believe in eternity's vicinity
but maybe the world is insane?
[Åter till toppen av sidan]
|